Snöbräcka

Saxifraga rivularis L.

Svenska synonym: bäckbräcka

Bekkesildre Bæk-Stenbræk Purorikko Lækjasteinbrjótur Highland Saxifrage

Beskrivning. Snöbräcka är en mycket lågväxt, ofta nedliggande, flerårig ört som bara blir upp till en decimeter hög. Den har korta utlöpare och växer vanligen i glesa tuvor. Stjälkarna är korta, knappt högre än bladen. Bladen är grunt handflikiga med tvär eller hjärtlik bas och påminner i formen om dem hos murgröna (Hedera helix) eller dvärgranunkel (Ranunculus pygmaeus). De nedre bladen är vanligen femflikade, medan de övre är treflikade. Snöbräcka blommar i juli-augusti med ganska små vita eller rödlätta blommor som sitter ensamma eller få tillsammans. Kronbladen är bara något längre än foderbladen.
Snöbräckans litenhet i kombination med de murgrönslika bladen gör den lätt att känna igen.

Utbredning. Snöbräcka förekommer ganska sällsynt från Dalarna till Torne Lappmark. Den växer på fuktiga översilningsmarker, snölegor och klipphyllor på kalkrik mark i fjällen. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades av Linné år 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet rivularis kommer av latinets rivulus (liten bäck). Namnet snöbräcka har i en del äldre litteratur använts om arten fjällbräcka (S. nivalis).

Referenser

"Förekommer endast på fjällen, isynnerhet på deras sluttningar vid bäckar på något fuktiga ställen. Bland alla våra Saxifragæ visade sig denna mest sällan."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)