Hällebräcka

Saxifraga osloënsis G. Knaben

Oslosildre Oslo-Stenbræk

Beskrivning. Hällebräcka är en vanligen tvåårig, körtelhårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Stjälken är upprätt och har strödda, fem- till sjutandade blad. De basala rosettbladen är tre-, fem- eller sjuflikade med en mittflik som alltid är större än de övriga flikarna. Hällebräcka blommar i maj. Blommorna har vita kronblad som är tydligt urnupna i spetsen och ungefär tre gånger längre än fodret. Kapseln är avlång och kortare än sitt skaft. Fröna har både små och stora papiller.
Hällebräcka är uppkommen genom hybridisering mellan klippbräcka (S. adscendens) och grusbräcka (S. tridactylites) och är i allt ett mellanting mellan dessa båda arter. Den liknar grusbräcka genom sina långa kapselskaft och sina frön, men liknar klippbräcka genom att ha stora blommor, fem- till sjutandade blad och avlånga kapslar. Hällebräcka har dubbelt så många kromosomer (2n=44) som föräldraarterna, vilka båda har 2n=22.

Utbredning. Hällebräcka är sällsynt och växer på öppen kalkhällmark och klippor i ett bälte från Dalsland till Uppland. Första fynduppgift. Arten konstaterades som ny för vetenskapen av Gunvor Knaben som publicerade uppgifterna i artikeln Saxifraga osloënsis n. sp., a tetraploid species of the Tridactylites section i tidskriften Nytt magasin for botanikk 3 (1954). Hon hittade den först i Oslo-trakten men konstaterade också att en del av det äldre herbariematerialet som insamlats som klippbräcka (S. adscendens) eller grusbräcka (S. tridactylites) i själva verket var hällebräcka.

Etymologi. Artnamnet osloënsis är en latinisering av Oslo och betyder 'från Oslo', där den ursprungligen upptäcktes.

Familj: Saxifragaceae
Släkte: Saxifraga

Norden, inringat område
Norra halvklotet
Fridlyst

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/saxifraga/saxif/saxiosl.html
Senaste uppdatering: 3 mars 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg