Myrbräcka

Saxifraga hirculus L.

Svenska synonym: kärrbräcka

Myrsildre Gul Stenbræk Lettorikko Gullbrá Marsh Saxifrage Moor-Steinbrech

Myrbräcka Beskrivning. Myrbräcka är en spenslig, flerårig ört som kan bli upp till tre decimeter hög och växer i glesa tuvor. Stjälken är upprätt, ogrenad, rödaktig och har strödda blad, basal bladrosett saknas. De talrika stjälkbladen är lansettlika, trubbiga med hel kant, vid basen brunhåriga. Myrbräcka blommar från juli till september med stora gula blommor som sitter få tillsammans i toppen av stjälken. Foderbladen är nedböjda och håriga. Kronbladenoch är mycket längre än foderbladen. Blommorna har en något unken doft.
Myrbräcka är nästan omöjlig att få syn på när den inte blommar. Blommande exemplar skulle kunna förväxlas med gullbräcka (S. aizoides), men denna har greniga stjälkar, nästan upprätta och kala foderblad, samt kronblad som knappt är längre än fodret. Myrbräcka

Utbredning. Myrbräcka är en sällsynt art som idag mest förekommer på kalkrika myrar i Norrland, gärna i blöt torv. I äldre tid fanns arten också i flera landskap i Sydsverige, men har försvunnit från nästan alla kända växtplatser på grund av utdikning. Myrbräcka finns dock fortfarande kvar i södra Sverige, på några lokaler i Västergötland, men är mycket sällsynt. Första fynduppgift är från Bredstad i Småland och publicerades av Linné år 1745, men arten finns omnämnd redan under 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet hirculus är en diminutiv form av latinets hircus (get), namnet syftar på blommans lukt.

Familj: Saxifragaceae
Släkte: Saxifraga

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Genom sitt växtställe skiljer sig denna art helt och hållet från våra andra Saxifrager. Den älskar, anmärker WAHLENBERG, "sådana kärr, som så pass närma sig till mossars beskaffenhet att de bära föga starrarter, utan mest äro uppfyllda med kärr-hypna." Der kärren "äro nog stora för att kunna åstadkomma tillräcklig grundkyla och fuktighet", der växer Kärrbräckan, - i det sydligaste Skåne lika bra som i det nordligaste Lappland."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/saxifraga/saxif/saxihir.html
Senaste uppdatering: 20 oktober 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg