Knoppbräcka

Saxifraga cernua L.

Knoppsildre Knop-Stenbræk Nuokkurikko Laukasteinbrjótur Drooping Saxifrage Nickender Steinbrech

Beskrivning. Knoppbräcka är en flerårig ört med en vit ensam toppställd blomma och med röda groddknoppar i bladvecken. Stjälken är upprätt, ogrenad med strödda blad, samt har vid basen en bladrosett. De nedre bladen är skaftade, grunt handflikiga med fem till sju flikar och hjärtlik bas, medan de övre är oskaftade och hela. Knoppbräcka förökar sig vegetativt med groddknoppar som utvecklas i vecket av stjälkbladen, de röda groddknopparna är ombildade sidoskott som faller av och ger upphov till nya plantor. Den stora ensamma blomman lutar i knopp, kronbladen är vita och mer än dubbelt så långa som foderbladen. Arten sätter sällan frö.
Knoppbräcka kan knappast förväxlas med andra arter. Vegetativ spridning med groddknoppar förekommer också hos en annan art i släktet, groddbräcka (S. foliolosa). Den senare blommar mycket sällan, har bladlös stjälk med grönaktiga groddknoppar i toppen, samt en bladrosett av naggade blad. Liksom groddbräcka sätter knoppbräcka sällan frö.

Utbredning. Knoppbräcka är en fjällväxt som förekommer från Härjedalen till Torne Lappmark. Den är ganska vanlig på fuktig jord på högfjället. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet cernua kommer av latinets cernuus (nickande) och syftar på att blomman lutar i knopp.

Referenser

"Stjälk en enda, alldeles enkel, upprätt, kvarterslång; inga grenar.
Blad 8-16, sittande på stjälken, spridda, de nedre skaftade, de öfre oskaftade, de nedre vid skaftets vidfästning inbuktade, sedan handflikiga med hel kant. Af bladen äro de nedersta sju-, de mellersta fem- och de därpå följande treflikiga; de ännu högre sittande äro hela, lancettlika, alla glatta.
Blomma en enda i stjälkens spets, före utslagningen alltid lutande..."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)