Gullbräcka

Saxifraga aizoides L.

Gulsildre Sol-Stenbræk Kultarikko Gullsteinbrjótur Yellow Saxifrage Fetthennen-Steinbrech

Beskrivning. Gullbräcka är en tuvad, flerårig ört med gula eller gulorange blommor. Stjälkarna har strödda blad och är nedliggande eller uppstigande. Bladen är ljusgröna, köttiga och halvtrinda, med körtelhår i kanten. Gullbräcka blommar i juli-augusti, blommorna sitter ensamma eller få tillsammans i toppen av stjälken. Foderbladen är kala och uppåt- eller utåtriktade. Kronbladen är ungefär lika långa som fodret och är vanligen guldgula eller orange, men kan ibland vara brunröda, ofta med röda prickar. Variationen i blomfärg har resulterat i att flera former beskrivits.
Gullbräcka kan inte förväxlas med andra arter, utom möjligen den sällsynta arten myrbräcka (S. hirculus) som också har gula blommor, men som skiljer sig genom ogrenad, upprätt stjälk, nedböjda och håriga foderblad, samt kronblad som är mycket längre än fodret.

Utbredning. Gullbräcka växer vid källor, snölegor och bäckstränder i fjälltrakterna. Den är mycket vanlig på kalkrik fuktig mark och kan vara ett dominerande inslag i vegetationen. Första fynduppgift publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet aizoides betyder lik Aizoon, av grekiskans aie (alltid) och zoon (levande). Aizoon användes som namn på en växt redan av Plinius.

Referenser

"Allmän i fjälltrakterna på klippor och stenar. Den började på alla fjällen blomma omkring d. 14 juli och slutade ungefär i slutet af samma månad."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)