Klippbräcka

Saxifraga adscendens L.

Svenska synonym: gul klippbräcka (f. lutea)

Skoresildre Toårig Stenbræk Kalliorikko

Klippbräcka

Beskrivning. Klippbräcka är en tvåårig körtelhårig ört som kan bli upp till tre decimeter hög. Stjälken är upprätt, sparsamt grenig och har en välutvecklad bladrosett vid basen. Bladen är vanligen fem- till sjuflikiga i spetsen och bladrosetten är tät och övervintrande. Klippbräcka blommar i juni-juli med vanligen vita blommor. Kronbladen är urnupna i spetsen och ungefär tre gånger längre än foderbladen. Kronbladens färg varierar något i vissa populationer och sällsynta former med rosa eller gula kronblad förekommer på vissa platser. Den gulblommiga formen (f. lutea Hartm.) kallas gul klippbräcka och tycks endast finnas i Härjedalen. Blomskaften är ganska korta och kapseln något avlång. Fröna har bara små papiller.
Gul klippbräcka (f. lutea) Klippbräcka liknar mest en stor och grov grusbräcka (S. tridactylites), men den senare är ettårig med tretandade blad, kronblad som endast är dubbelt så långa som fodret, samt frön med både små och stora papiller. Arten hällebräcka (S. osloënsis) skiljer sig från klippbräcka genom att ha kapslar som är kortare än fruktskaften och frön med både små och stora papiller.

Klippbräcka i knopp

Utbredning. Klippbräcka växer på kalkrik mark i fjälltrakterna, från Härjedalen till Torne Lappmark, men kan även sällsynt påträffas i skogslandet i Västmanland, Dalarna och Ångermanland. Arten växer på klipphyllor, i rasmarker och sydbergsbranter. Första fynduppgift publicerades 1737 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet adscendens betyder 'som reser sig upp'.

Familj: Saxifragaceae
Släkte: Saxifraga

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/saxifraga/saxif/saxiads.html
Senaste uppdatering: 20 oktober 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg