Salix L.

Viden

Beskrivning. Lövfällande träd, buskar, ris eller örtlika dvärgbuskar. Bark gråaktig, slät eller skrovlig, ved ofta med åsar under barken. Vinterknoppar med ett knoppfjäll. Blad strödda, enkla, kant helbräddad, naggad eller fint sågad. Stipler vanligen välutvecklade. Tvåbyggare (dioika) med han- och honblommor på olika plantor. Blommor samlade i axlika hängen, med nektarier, insektspollinerade. Hängefjäll helbräddade. Hanblommor med oftast två ståndare (ibland tre eller fem), ståndarknappar gula. Honblommor med två märken. Frukt en avlång tvårummig kapsel. Frön små, med långa hår.
Kromosomtal varierande, många arter har dock 2n=38.

Övrigt. Alla arter har blommor med nektarier och är insektspollinerade, blommorna saknar hylleblad men de intensivt gula ståndarknapparna lockar pollinatörer. Eftersom arterna blommar tidigt på våren är nektarn en viktig föda för bin, både tambin och vilda arter.
Många av arterna hybridiserar med varandra och detta har givit upphov till en stor variationsrikedom som har tolkats som hybrider med både tre och fyra arter inblandade. Ungskott och sterila exemplar kan många gånger vara omöjliga att identifiera med säkerhet.

Användning. Tidigare framställdes salicylsyra ur sälgbark. Detta ämne ger acetylsalicylsyra som är huvudingrediensen i många huvudvärkspreparat och att tugga sälgbark var i äldre tid ett sätt att bota huvudvärk. Idag framställs ämnet på syntetisk väg.
Flera pilar och viden odlas i parker och trädgårdar, till exempel rödvide (S. purpurea), fontänpil (S. x pendulina), vitpil (S. alba) och kaskadpil (S. x sepulcralis). Många arter är snabbväxande och har därför kommit i odling som energiskog, bland annat korgvide (S. viminalis).

Etymologi. Släktnamnet Salix användes redan av Cato, död 149 f. Kr. Pilar och sälgar är andra namn som ofta används på arter i släktet.

Släktet har omkring 400 arter, som huvudsakligen förekommer i tempererade områden på Norra halvklotet. I Sverige finns 24 arter, de flesta hör hemma i norra Sverige. Arterna sälg (S. caprea), gråvide (S. cinerea) och knäckepil (S. fragilis) hör till de mer välkända. Flera av de odlade arterna har naturaliserats, till exempel vitpil (S. alba), rödvide (S. purpurea) och korgvide (S. viminalis).

Arter:
bindvide (S. aurita)
blekvide (S. hastata)
daggvide (S. daphnoides)
dvärgvide (S. herbacea)
glansvide (S. myrsinites)
gråvide (S. cinerea)
grönvide (S. phylicifolia)
jolster (S. pentandra)
knäckepil (S. fragilis)
korgvide (S. viminalis)
krypvide (S. repens)
lappvide (S. lapponum)
mandelpil (S. triandra)
nätvide (S. reticulata)
odonvide (S. myrtilloides)
polarvide (S. polaris)
ripvide (S. glauca)
risvide (S. arbuscula)
rödvide (S. purpurea)
svartvide (S. myrsinifolia)
sälg (S. caprea)
ullvide (S. lanata)
vitpil (S. alba)
ängsvide (S. starkeana)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Honhänge i genomskärning

Hanhänge i genomskärning