Rödvide

Salix purpurea L.

Raudpil Purpur-Pil Punapaju Purple Willow Purpur-Weide

Beskrivning. Rödvide är en lågväxt buske som blir en till två meter hög och är rikt grenig med smala vidjelika grenar. Barken är glänsande rödbrun och de unga kvistarna är kala. Bladen är smalt lansettlika, bredast framför mitten och kan bli omkring fem centimeter långa men är ofta kortare, de har mer än femton par sidonerver, kanten är helbräddad nedtill och vasst sågad i övre delen. Bladovansidan är glänsande mörkgrön och undersidan är blekt blågrön. Bladskaften är korta, kala och saknar körtlar, stipler saknas helt. Arten blommar i april-maj, på bar kvist före lövsprickningen. Hängena är upprätta, korta, vitludna, mycket smala och sitter oskaftade längs kvistarnas sidor. Hängefjällen är mörkbruna och hanblommorna har två ståndare som sammanvuxit och därför verkar vara endast en med en röd ståndarknapp. Honblommorna får håriga kapslar vilka dock sällan utvecklas i vårt land.
Rödvide är lätt att känna igen på de små smala bladen med sin mörka ovansida och bleka undersida. Vid blomningen kan arten identifieras genom sina korta smala hängen.

Utbredning. Rödvide är en ursprungligen odlad art som förvildats och naturaliserats i Sydsverige. Den växer i diken, på stränder och fuktängar. Arten härstammar från Centraleuropa. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades av Linné 1751 (Hylander 1971).

Användning. Rödvide planteras ofta som häckväxt. Förr användes de vidjelika grenarna bland annat till band och korgar.

Etymologi. Artnamnet purpurea är latinets ord för purpurbrun och syftar på kvistarnas rödbruna bark.

Referenser

"Til häckar, som skola freda, är den icke så synnerlig tjenlig som den är wacker. Til band, ware sig så wäl til Halmtak som sädeskärfwar m. m., anses den med skäl för den bästa sorten, emedan den gifwer långa, smala och dock ganska sega widjor, i synnerhet när den wäxer i bördig och fucktig jord. Til korgar är den äfwenledes ganska tjenlig både oskalad och skalad, äfwen som til mycket små Tunnbindarekärl."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)