|
Beskrivning. Lappvide är en medelstor buske som
kan bli omkring två meter hög och som ofta bildar
vidsträckta snår. Kvistarnas bark är gråbrun och
årsskotten gråludna. Bladen är
lansettlika, tre till sex centimeter långa och upp till fyra
gånger längre än breda, ovansidan är grågrön,
mer eller mindre hårig och undersidan är tätt gråluden. Bladkanten är något
nedvikt och bladskaften är korta utan körtlar, stipler saknas.
Arten blommar i maj-juni, på bar kvist före bladen har spruckit ut.
Hängena sitter längs kvistarnas sidor, skaften är korta och saknar blad.
Hängefjällen
är brunsvarta och håriga. Hanblommorna har två ståndare och
honblommorna långt stift med tydliga märken.
Fruktkapslarna är håriga.
Lappvide känns igen på sina smala gråludna blad som
har nedvikt kant och de oskaftade hängena.
Den är dock mycket variabel i utseende och kan
lätt förväxlas med andra arter, till exempel
ripvide (S. glauca) som dock har blad
med plan kant, samt hängen som sitter
i grenspetsarna på bladiga skaft. Lappvide kan korsa sig med ett par andra
viden (Salix)
och bilda mer eller mindre svåridentifierbara hybrider. Korsningar med
grönvide (S. phylicifolia),
krypvide (S. repens) och
odonvide (S. myrtilloides)
är kända från Sverige.
Utbredning. Lappvide är vanlig och ofta beståndsbildande
i sitt huvudsakliga utbredningsområde i fjälltrakterna,
från Dalarna till Torne Lappmark. Den förekommer också
sällsynt i flera landskap längre söderut ner
till Småland. Arten växer på fuktig mark, i myrkanter,
kärr, källflöden, videsnår och fuktängar.
Första fynduppgift är från Lappland och publicerades
av Rudbeck år 1720 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet lapponum kommer av
latinets Lapponia (Lappland) och betyder 'från
Lappland'.
|
Familj: Salicaceae
Släkte: Salix
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|