Ullvide

Salix lanata L.

Vetenskapliga synonym: S. glandulifera Flod. (ssp. glandulifera)
Svenska synonym: vanligt ullvide (ssp. lanata), glandelvide, körtelvide (ssp. glandulifera)

Ullvier (ssp. lanata), Kjertelvier (ssp. glandulifera) Uld-Pil (ssp. lanata), Kirtel-Pil (ssp. glandulifera) Villapaju Loðviðir Woolly Willow

Beskrivning. Ullvide är en medelstor buske som ofta bildar täta snår. Årsskotten är ludna av tät utspärrad behåring. Bladen är ludet silvergrå och mycket breda med kort spets, bladkanten är oftast helbräddad, men ibland tandad med körtlar på bladtänderna. Stiplerna är breda och lika långa som bladskaftet. Ullvide blommar i maj-juni, före lövsprickningen. Hängena är ganska grova med korta skaft. Hängefjällen är svartaktiga men märkena gula. Fruktkapslarna är kala. Två underarter urskiljs, vanligt ullvide (ssp. lanata) med breda blad utan körtlar på bladkanterna och glandelvide (ssp. glandulifera (Flod.) Hiitonen) med smalare blad som har tättsittande körtlar i kanten. De två betraktas ibland som olika arter.
Ullvide liknar ripvide (S. glauca), vilken den ofta växer tillsammans med, men den senare har ludna fruktkapslar, samt smalare blad utan stipler.

Utbredning. Ullvide förekommer i norra Sverige, på fuktiga, gärna kalkrika marker från Dalarna till Torne Lappmark. Arten är en av de vanligaste och mest dominerande videarterna i fjällen. Underarten glandelvide (ssp. glandulifera) är ganska sällsynt vid älv- och sjöstränder i norra Lappland. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades av Linné i Flora Lapponica år 1737 (Nordstedt 1920).

Användning. Ullvide säljs som prydnadsbuske i många plantskolor.

Etymologi. Artnamnet lanata kommer av latinets lana (ull) och betyder ullhårig, namnet syftar på bladen.

Referenser

"Förekommer ymnigt på lappska fjällen och sparsammare i skogsområdet, där den nästan blir ett litet träd.
Grenar öfverallt täckta af ett hvitt ludd.
Blad nästan äggrunda eller nästan runda, upptill trubbspetsade, alldeles helbräddade, öfverallt täckta af en lång, mjuk ull, så att inga nerver äro synliga; till följe häraf förefaller hela växten hvitluden.
Hängena utgå vanligen parvis i spetsar på fjolårsgrenar; kapslarna äro glatta."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)