Bindvide

Salix aurita L.

Svenska synonym: bandvide, öronvide

Øyrevier Øret Pil Virpapaju Eared Willow Ohr-Weide

Beskrivning. Bindvide är en liten till medelstor buske som kan bli drygt två meter hög. Kvistarna är rödbruna och kala, vinterknopparna och årsskotten är kala eller ibland korthåriga. Bladen är högst fem centimeter långa, ofta dock betydligt kortare. Bladskivan är brett omvänt äggrund, med sin största bredd framför mitten, finhårig på båda sidor och bladkanten är naggad. Den nätlikt rynkiga nervaturen som på ovansidan av bladen ser ut som insänkta fåror är typisk för arten. Stiplerna är stora och rundade med sågad kant. Bindvide blommar i maj-juni, hängena sitter på korta skaft längs kvistarnas sidor och utvecklas något före bladen. Hängefjällen är brunaktiga. Hanhängena har gula ståndare och honhängena har korta, otydliga stift. Fruktkapseln är hårig.
Bindvide är ganska lik gråvide (S. cinerea), men den senare har längre blad med filtluden undersida, samt ludna kvistar och vinterknoppar. Bindvide kan korsa sig med flera andra viden (Salix) och bilda svåridentifierade hybrider.

Utbredning. Bindvide är allmän i nästan hela landet, utom i fjälltrakterna. Den växer på fuktig mager mark, som i skogskärr och på fukthedar. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades 1737 (Nordstedt 1920).

Användning. Unga grenar av bindvide har, enligt Nyman (1868), använts till tunnband, korgar, med mera.

Etymologi. Artnamnet aurita kommer av latinets auris (öra) och betyder öronförsedd, vilket syftar på de runda stiplerna. Det svenska namnet bindvide, liksom det äldre bandvide, av att man använde unga grenar till tunnband och korgarbeten.

Referenser

"Landtmannen nyttjar mångenstädes (nemligen der Bandpilar ej odlas) buskens smidiga grenar allmänt till vidjor att binda med, till tunnband, korgar o. d., hvadan benämningen Bandvide."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)