Asp

Populus tremula L.

Svenska synonym: hängasp ('Pendula'), jätteasp (f. gigas), pelarasp ('Erecta')

Osp Bævreasp Metsähaapa, Haapa Blæösp Aspen Zitter-Pappel

Beskrivning. Asp är ett stort träd med oregelbunden, ganska gles krona och riklig rotskottsbildning. Stammen är slät och grågrön, men kan som äldre spricka upp. Vinterknopparna sitter strödda och är långsmala, vasst spetsiga, kala, glänsande och lite klibbiga. Bladen är runda med naggad kant, kala eller ibland silkeshåriga, mörkgröna med ljusare undersidor och de är nästan ständigt i rörelse, vilket givit upphov till uttrycket "att darra som ett asplöv". Bladskaften är långa och plattade vinkelrätt mot bladskivan. Bladen på rotskott och unga fröplantor är stora, hjärtlikt ovala, spetsiga och håriga på undersidan. Asp blommar i april-maj, före lövsprickningen. Hängena är långa och brunaktigt gråludna. Blommorna är enkönade och han- och honhängen sitter på skilda träd. Hanhängena är ofta kortare än honhängena. Fröna sprids kort efter det att löven spruckit ut.
Flera avvikande former och namnsorter odlas, till exempel pelarasp ('Erecta') som är smalt pelarformig, hängasp ('Pendula') med hängande grenar, samt jätteasp (f. gigas Nilsson-Ehle) en triploid storväxt typ som hittades 1935 på Lillö vid Bosjökloster. Den odlade gråpoppeln (P. x canescens) är en hybrid mellan asp och silverpoppel (P. alba).

Äldsta-största. Asp sprider sig vegetativt med rotskott och en aspindivid kan bli mer än 1000 år även om en enskild aspstam sällan blir mer än 100 år. Den kan bli upp till 25 meter hög. Första fynduppgift. Arten är känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).

Utbredning. Asp finns i hela Sverige och är ett av våra vanligaste lövträd. I hagmarker som inte längre betas och i åkrar som inte längre brukas kan aspen snabbt breda ut sig med sina rotskott (aspsly).

Användning. Aspträ är vitt och mjukt och används mest till tändstickor. Andra användningar är bastulavar, skålar och askar. Av tunna aspspånor kunde man förr fläta "fruntimmershattar", späd bark och unga kvistar användes till färgning och fröhåren kunde blandas med ull och användas till stoppning (Nyman 1868).

Övrigt. Enligt gammal folktro var Jesu kors gjort av aspträ och aspen blev därför dömd att för alltid stå med skälvande, darrande blad.

Etymologi. Artnamnet tremula kommer av latinets tremulus (darrande) och syftar på de lättrörliga bladen. Svenska namnet asp (esp) är känt sedan medeltiden, det ingår ofta i ortnamn som Aspanäs, Aspö och Espholt (Fries 1904).

Referenser

"Asp. w. på högländta fäldt i mustig, men icke sumpig jord, jämte andra träns skugga, der det hastigt wäxer och öker sig med rak stam och widt krypande rötter, samt innom 10 til 15 år kan tjena både til wirke och timmer. Blommar på bar qwist, då Flädern utspricker, slutar då Göken börjar gala och Swanor samt Storkar återkomma."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets Kännedom av C. F. Hoffberg (1792)