Småsnärjmåra

Galium spurium L.

Vetenskapliga synonym: G. aparine L. var. spurium (L.) W. D. J. Koch, G. vaillantii DC. ssp. spurium (L.) Lindm. (ssp. spurium), G. aparine L. var. vaillantii (DC.) W. D. J. Koch, G. spurium L. var. vaillantii (DC.) Gren., G. spurium L. var. echinospermum (Wallr.) Hayek, G. vaillantii DC. (ssp. vaillantii)
Svenska synonym: småsnärjmåra, grönblommig snärjmåra (ssp. vaillantii), linmåra (ssp. spurium)

Småklengjemaure (ssp. vaillantii), Lin-klengjemaure (ssp. spurium) Uægte Burre-Snerre (ssp. vaillantii), Hør-Snerre (ssp. spurium) Peltomatara False Cleavers Saat-Labkraut

Småsnärjmåra Beskrivning. Småsnärjmåra är en ettårig ört med små grönvita blommor. Stjälken är klädd av små krokborst, den är ganska vek men blir meterlång och klänger sig fast i omgivande vegetation. Bladen är lansettlika med uddspets och sitter vanligen åtta i krans, de är liksom stjälken klädda med små krokborst. Småsnärjmåra blommar från juni till september, blommorna är mycket små med grönvit, fatlik, millimeterbred krona. Frukten är omkring en millimeter bred, kal eller klädd med korta veka krokborst. Arten företräds i Sverige av underarten småsnärjmåra Småsnärjmåra (ssp. vaillantii (DC.) Gaudin) med krokborstiga frukter. Huvudunderarten linmåra (ssp. spurium) skiljs genom släta frukter och påträffades förr i linåkrar.
Småsnärjmåra är med sina sträva klängande stjälkar endast möjlig att förväxla med snärjmåra (G. aparine), som dock skiljs genom rent vita blommor med drygt två millimeter bred krona, samt större frukter med kraftiga krokborst. Vegetativt är de två arterna mycket svåra att skilja från varandra.

Utbredning. Småsnärjmåra är vanlig i stora delar av landet. Den växer på näringsrika ställen, vid ladugårdar, åkrar, ruderatmark och annan kulturpåverkad mark. Den numera försvunna underarten linmåra (ssp. spurium) var med sina släta frukter anpassad att följa med linfrö i utsäde på linåkrar. Den var tidigare vanlig och ett besvärligt ogräs när man odlade lin (Linum usitatissimum). Linmåra försvann i samband med att linodlingen upphörde och påträffas numera endast tillfälligt. Första fynduppgift publicerades 1816 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet spurium kommer av latinets spurius (oäkta, falsk) och syftar på likheten med snärjmåra (G. aparine).

Familj: Rubiaceae
Släkte: Galium

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rubia/galiu/galispu.html
Senaste uppdatering: 9 november 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg