Stenmåra

Galium saxatile L.

Vetenskapliga synonym: G. harcynicum Weigel, G. hercynicum auct.

Kystmaure Lyng-Snerre Nummimatara Heath Bedstraw Harzer Labkraut

Stenmåra Beskrivning. Stenmåra är en kal, lågväxt, mattbildande, flerårig ört med talrika icke blommande stjälkar. De blommande skotten blir en till två decimeter höga, medan de vegetativa ofta är mycket låga. Bladen är korta och omvänt äggrunda med liten uddspets, de är tre till tio millimeter långa och avtar i storlek mot basen av stjälken. Bladkransarna är sextaliga och sitter mycket tätt vid basen av de icke blommande skotten, men glesare upptill. Stenmåra blommar i juni-juli, blommorna är vita med fatlik krona Stenmåra och sitter samlade i täta toppställda knippen. Frukterna är vårtiga.
Stenmåra är en karaktäristisk art som är lätt att känna igen på sitt mattformiga växtsätt och de brett omvänt, äggrunda bladen i sextaliga kransar som sitter allt tätare och avtar i storlek mot basen. De arter som mest liknar stenmåra är backmåra (G. suecicum) och ölandsmåra (G. oelandicum), men båda dessa har smala, linjära stjälkblad.

Blad av stenmåra

Utbredning. Stenmåra är vanlig i sydvästra Sverige, sällsynt och vanligen tillfällig i de sydöstra delarna av landet. Den växer på torra steniga eller grusiga ställen, i vägkanter, torrbackar och skogsbryn. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades av Linné 1755 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet saxatile kommer av latinets saxum (sten, block) och betyder 'växer på steniga ställen'.

Familj: Rubiaceae
Släkte: Galium

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Stenmåran växer gerna i små mattor och är vackert grön, men svartnar mycket då den torkas."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rubia/galiu/galisax.html
Senaste uppdatering: 9 november 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg