Parkmåra

Galium pumilum Murray

Vetenskapliga synonym: G. pumilum Murray ssp. vulgatum Sterner, G. sylvestre Pollich
Svenska synonym: skogsmåra

Parkmaure Park-Snerre Nurmimatara Slender Bedstraw

Beskrivning. Parkmåra är en späd, flerårig ört som växer i glesa tuvor eller mattor. Stjälken är nedliggande till uppstigande, något grenig, kal eller finhårig och ibland lite sträv. Bladen är en till två centimeter långa, smalt lansettlika med uddspets och sitter sex till åtta tillsammans i kransarna. Parkmåra blommar i juni-juli med vita blommor som sitter i ganska glesa knippen på långa skaft. Kronan är fatlik, två till tre millimeter bred och kronflikarna saknar avsatt uddspets. Frukten har låga rundade papiller.
Parkmåra ingår i ett komplex av delvis svårskilda arter som i Sverige även omfattar ölandsmåra (G. oelandicum) och backmåra (G. suecicum). De två sist nämnda har ibland inkluderats i arten parkmåra, men anses numera utgöra skilda arter. Bland de tre karaktäriseras parkmåra av att frukterna har låga rundade papiller på ytan, medan de andra två har frukter med höga spetsiga papiller.

Utbredning. Parkmåra förekommer sällsynt från Skåne till Dalarna. Den växer i kulturpåverkad gräsmark, parker och banvallar och har kommit till Sverige med importerat gräsfrö. Första fynduppgift är från Lund i Skåne och publicerades 1849 (Hylander 1971).

Etymologi. Artnamnet pumilum kommer av latinets pumilus (dvärg) och betyder liten eller lågväxt.

Referenser