Vattenmåra

Galium palustre L.

Vetenskapliga synonym: G. elongatum C. Presl (ssp. elongatum)
Svenska synonym: vanlig vattenmåra (ssp. palustre var. palustre), baltisk vattenmåra, slät vattenmåra (ssp. palustre var. baltica), stor vattenmåra (ssp. elongatum)

Myrmaure Kær-Snerre (ssp. palustre), Vand-Snerre (ssp. elongatum) Rantamatara Common Marsh-bedstraw Sumpf-Labkraut

Beskrivning. Vattenmåra är en flerårig ört med veka nedliggande eller klängande stjälkar som är släta eller sträva av krokborst. Bladen är tunglika och trubbiga utan uddspets, de sitter fyra till sex i krans och ofta är två av dem större än de övriga. Vattenmåra blommar i juli-augusti, blommorna har släta blomskaft och sitter i greniga knippen. Kronan är vit, fyrtalig, fatlik och två till fyra millimeter bred. Frukterna är släta och ungefär lika breda som blommorna. Arten är variabel och brukar delas i två underarter, vattenmåra (ssp. palustre) och stor vattenmåra (ssp. elongatum (C. Presl) Lange). Den senare betraktas ibland som en egen art och skiljs genom att vara till alla delar större och kraftigare, med sträv stjälk, större blommor och större frukter. Stor vattenmåra är oktoploid och har fyra gånger så många kromosomer (2n=96) som vattenmåra.
Vattenmåra liknar dvärgmåra (G. trifidum), men den senare är mindre, spädare och har tretaliga blommor, samt sträva blomskaft. Arten sumpmåra (G. uliginosum) skiljs lättast från vattenmåra genom sina uddspetsade blad som sitter i sextaliga kransar och vårtiga frukter.

Utbredning. Vattenmåra är mycket vanlig och förekommer från Skåne till Torne Lappmark. Den växer på alla slags fuktiga marker, i diken, på stränder, i fuktängar och kärr. Underarten stor vattenmåra (ssp. elongatum) förekommer i Syd- och Mellansverige men utbredningen är ofullständigt känd. Första fynduppgift publicerades av Rudbeck i Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet palustre kommer av latinets palus (kärr) och syftar på växtplatsen.

Referenser