|
Beskrivning. Myskmadra är en
flerårig ört med lång krypande jordstam och
styva upprätta stjälkar. Den växer alltid i stora
bestånd och kan bli upp till tre decimeter hög. Bladen är breda, ljusgröna och
uddspetsade, de sitter i kransar om åtta på den fyrkantiga
släta stjälken.
Myskmadra blommar i maj-juni, blommorna är
vita med trattlik bas och sitter samlade i glesa toppställda knippen.
Frukterna är klädda med långa krokhår.
Bland de svenska mårorna (Galium) känns myskmadra
lätt igen på de upprätta stjälkarna som har åtta
ljusgröna blad i krans.
Utbredning. Myskmadra är ganska sällsynt och
växer på mullrik jord i lundar och örtrika barrskogar.
Arten odlas också som trädgårdsväxt och har på
många platser förvildats från odling.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet
(Nordstedt 1920).
Övrigt. Myskmadra svartnar när den torkar och
avger då en stark doft av kumarin, en doft som också är
typisk för gräsen
vårbrodd (Anthoxanthum odoratum)
och
myskgräs (Hierochloë odorata).
Etymologi. Artnamnet odoratum kommer av latinets
odor (doft, lukt) och betyder välluktande, namnet syftar på att arten
avger en stark kumarindoft när den torkar. Svenska namnen myskmadra och myska
skall inte förväxlas med myskmåra
(G. triflorum) som är en annan art i släktet
måror (Galium).
|
Familj: Rubiaceae
Släkte: Galium
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Färsk har örten nästan ingen lukt; men
torkad får den stark lukt, i synnerhet i fucktigt wäder,
hwarför Allmogen plägar plocka den om wåren, innan den
blommar, och deraf binda kransar, dem de i Stugorne uphänga, och
äfwen lägga ibland kläder, i tanka, at derigenom afhålla
Mal, fast fåfängt."
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
|