Snärjmåra

Galium aparine L.

Svenska synonym: snärjgräs, vitblommig snärjmåra; vanlig snärjmåra (var. aparine), strandsnärjmåra (var. marinum)

Klengjemaure Burre-Snerre Kierumatara Klifurmaðra Cleavers Kletten-Labkraut

Snärjmåra

Beskrivning. Snärjmåra är en kraftigt växande art med sträva krokborstförsedda stjälkar och blad. Stjälkarna är fyrkantiga och grova, men ganska veka och bryts lätt. Bladen sitter i kransar, med oftast åtta blad i varje krans, de är lansettlika med största bredden framför mitten. Snärjmåra blommar från juni till september med små vita blommor som sitter i fåblommiga samlingar i bladvecken. Kronan är fatlik och omkring två millimeter bred. Frukterna är tre till fyra millimeter breda och försedda med krokborst. Arten delas ibland upp i två varieteter, vanlig snärjmåra (var. aparine) och strandsnärjmåra (var. marinum Fr.).
Snärjmåra Snärjmåra förväxlas lätt med småsnärjmåra (G. spurium), den senare har dock grönaktiga blommor som bara är en millimeter breda, samt mindre frukter.

Snärjmåra Utbredning. Snärjmåra är ganska vanlig från Skåne till Uppland, ovanligare och ofta tillfällig längre norrut. Den växer på kväverik mark, till exempel vid gårdar och på tångvallar på havsstränder. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Hortus Botanicus 1685 (Nordstedt 1920).

Frukt Användning. Linné anger i Flora Svecica att snärjmåra användes som mjölksil. De krokborstförsedda stjälkarna fångade säkert effektivt upp djurhår och annat ur mjölken.

Etymologi. Artnamnet aparine användes som ett växtnamn redan hos Theofrastos.

Familj: Rubiaceae
Släkte: Galium

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Snärjmåran är ett bland våra vanligaste ogräs och växer sällskapligt, i stora massor, helst på bördig eller starkt gödslad mark, ur hvilken den girigt utdrager den ymniga näring, som dess hastiga utveckling och frodiga växt kräfver. Der den har riklig tillgång på passande sådan, eller på annars tjenlig mark, bildar den genom sina små krokar eller hakar, ensam eller med andra växter, på värsta sätt intrasslade och sammansnärjande klumpar, från hvilka vid minsta beröring stjelkar och frukter medfölja, de sednare hakande sig envist vid våra kläder liksom kardborrar."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rubia/galiu/galiapa.html
Senaste uppdatering: 19 juni 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg