Finnoxel

Sorbus hybrida L.

Vetenskapliga synonym: S. fennica (Kalm) Fr.
Svenska synonym: oxelrönn, rönnoxel

Rognasal Finsk Røn Suomenpihlaja Swedish Service-tree

Beskrivning. Finnoxel är ett litet träd som oftast inte blir högre än fyra till fem meter. Stammen är grå och har ganska slät bark. Unga skott är filthåriga. Bladen är stora, omkring tio centimeter långa, matt grågröna på ovansidan och gråludna på undersidan, de är parbladiga med ett till tre par fria småblad vid basen. I spetsen är bladskivan hel med flikig, grovtandad kant. Stiplerna är hela och mycket smala. Finnoxel blommar i juni, blommorna har gräddvita kronblad och sitter i decimeterbreda plattade klaselika samlingar. Frukten är röd, rund, drygt en centimeter, med något sur smak.
Finnoxel karaktäriseras av att bladen är enkla upptill men med ett fåtal par fria småblad vid basen. Dess blad ser ut som ett mellanting mellan dem hos rönn (S. aucuparia) och oxel (S. intermedia), men hos rönn är bladen helt parbladiga med många par av helt fria småblad och hos oxel är bladen enkla med flikig, grovtandad kant. Finnoxel liknar dock även flera av de andra arterna i släktet och kan delvis vara svår att skilja från dessa. Arterna fagerrönn (S. meinichii) och avarönn (S. teodori) skiljs från finnoxel genom blad med fyra till fem par fria småblad och små trubbiga eller spetsiga ändflikar, samt bredare, i kanten sågade stipler.

Utbredning. Finnoxel är sällsynt och förekommer i kusttrakterna i norra Bohuslän, Gotland, Södermanland och Uppland. Den växer på torr ofta kalkrik mark, i hällmarker, skogsbryn och klippor. Första fynduppgift är från Gotland och publicerades 1761 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Finnoxel är, liksom flera andra arter i släktet, apomiktisk med könlös befruktning och har ibland ansetts ha uppkommit genom hybridisering mellan rönn (S. aucuparia) och oxel (S. intermedia).

Etymologi. Artnamnet hybrida kommer av latinets hybridus (korsning) och betyder 'av hybridursprung', vilket syftar på att bladen ser ut som ett mellanting mellan dem hos oxel (S. intermedia) och rönn (S. aucuparia).

Referenser

"Oxelrönnen står, såsom namnet antyder, midt emellan Rönnen och Oxeln, till bladen mera liknande den sednare, till bären mera den förra. Detta synes också af de båda olika namn den erhållit allt efter som man tyckt den likna mera det ena eller andra trädet [d. v. s. ] Finsk Oxel eller Finsk Rönn. Trädet blef först bekant genom KALM, som anmärkte det vid Åbo och skickade blad deraf till LINNÉ..."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)