Rubus L.

Rubusar

Beskrivning. Fleråriga örter eller halvbuskar, med jordstam. Halvbuskarna har årskott med fina eller grova taggar, tvååriga stammar får örtartade blombärande grenar. Blad tre-, fem- eller sjufingrade, sällan enkla eller parbladiga, småblad sågade. Blommor en- eller tvåkönade, ensamma eller i klasar, oftast femtaliga. Foder utan ytterfoder. Kronblad vita eller sällan rosaröda. Ståndare talrika. Frukt en sammelfrukt av enfröiga stenfrukter. Fruktsamling gul, röd, brunröd eller svart, ibland blådaggig, oftast lossnande från blomaxeln.
Kromosomtal: 2n=14 (hallon, åkerbär), 28 (blåhallon, stenbär), 56 (hjortron). De apomiktiska björnbären har höga och varierande kromosomtal.

Etymologi. Släktnamnet Rubus kommer av latinets ruber (röd) och syftar på frukternas ofta röda färg.

Släktet har omkring 250 arter och mängder med apomiktiska småarter. Utöver de fem arterna blåhallon (R. caesius), hallon (R. idaeus), hjortron (R. chamaemorus), stenbär (R. saxatilis), åkerbär (R. arcticus), förekommer i Sverige ett antal apomiktiska så kallade småarter vilka med ett gemensamt namn brukar betecknas björnbär. Björnbären gavs tidigare ett gemensamt artnamn, Rubus fruticosus, men man anser numera att de bör betraktas som egna arter vilka tillsammans utgör sektion Rubus inom undersläktet Rubus (Rubus subg. Rubus sect. Rubus). Hybrider mellan björnbären och blåhallon har givit upphov till ett antal så kallade krypbjörnbär. Dessa är ofta mångformiga och har dålig fruktsättning. Krypbjörnbären grupperas ibland ihop i sektion Corylifolii (Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii).
Rosenhallon (R. odoratus), som har stora rosa eller sällan vita blommor, odlas ibland som prydnadsbuske.

Arter:
björnbär (Rubus sect. Rubus)
blåhallon (R. caesius)
hallon (R. idaeus)
hjortron (R. chamaemorus)
krypbjörnbär (Rubus sect. Corylifolii)
stenbär (R. saxatilis)
åkerbär (R. arcticus)

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning