Rubus L.Rubusar | |
Beskrivning. Fleråriga örter eller halvbuskar,
med jordstam. Halvbuskarna har årskott med fina eller grova taggar,
tvååriga stammar får örtartade blombärande grenar.
Blad tre-, fem- eller sjufingrade, sällan enkla eller parbladiga,
småblad sågade. Blommor en- eller tvåkönade, ensamma eller i klasar, oftast femtaliga.
Foder utan ytterfoder. Kronblad vita eller sällan rosaröda. Ståndare talrika. Frukt
en sammelfrukt av enfröiga stenfrukter. Fruktsamling gul, röd, brunröd eller svart,
ibland blådaggig, oftast lossnande från blomaxeln. Etymologi. Släktnamnet Rubus kommer av latinets ruber (röd) och syftar på frukternas ofta röda färg. Släktet har omkring 250 arter och mängder med apomiktiska småarter.
Utöver de fem arterna
blåhallon (R. caesius),
hallon (R. idaeus),
hjortron (R. chamaemorus),
stenbär (R. saxatilis),
åkerbär (R. arcticus),
förekommer i Sverige ett antal
apomiktiska så kallade småarter vilka med ett gemensamt namn brukar betecknas
björnbär.
Björnbären gavs tidigare ett gemensamt artnamn, Rubus fruticosus, men man
anser numera att de bör betraktas som egna arter vilka tillsammans utgör sektion
Rubus inom undersläktet Rubus (Rubus subg. Rubus sect. Rubus).
Hybrider mellan björnbären och blåhallon har givit upphov till ett antal så kallade
krypbjörnbär. Dessa är ofta mångformiga och har dålig
fruktsättning. Krypbjörnbären grupperas ibland ihop i sektion Corylifolii
(Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii). |
Familj: Rosaceae Arter: björnbär (Rubus sect. Rubus) blåhallon (R. caesius) hallon (R. idaeus) hjortron (R. chamaemorus) krypbjörnbär (Rubus sect. Corylifolii) stenbär (R. saxatilis) åkerbär (R. arcticus) |
© Naturhistoriska riksmuseet 1996
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/rubus/welcome.html
Senaste uppdatering: 15 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg