Stenbär

Rubus saxatilis L.

Svenska synonym: jungfrubär, stenhallon

Tågebær Fruebær Lillukka Hrutaberjaklungur Stone Bramble Steinbeere

Beskrivning. Stenbär är en flerårig ört som kan bli nästan fyra decimeter hög och som bildar långa förgrenade bladiga revor. Båda revor och blomskott har borstlika taggar. Bladen är trefingrade. Stenbär blommar vanligen i juni med små vita blommor som är kortskaftade och som sitter tre till tio tillsammans i toppen av blomskotten. Blommorna är ganska små och har kronblad som är ungefär lika långa som foderbladen. Frukterna har ofta få delfrukter som är nästan klotrunda, de är glänsande röda och har en syrlig smak.
Stenbärets trefingrade blad gör att den kan förväxlas med åkerbär (R. arcticus), men den senare bildar inte revor, saknar taggar och har stora rosaröda blommor. Bäverbär (R. x castoreus) är en hybrid mellan stenbär och åkerbär som ibland uppstår där arterna förekommer tillsammans, bäverbär har blekt rosa blommor och bildar revor.

Utbredning. Stenbär är vanlig i hela landet, den växer i all slags skog, gärna på steniga ställen. Första fynduppgift publicerades 1658 i Rudbecks Catalogus plantarum (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet saxatilis kommer av latinets saxum (sten, block) och syftar på växtplatsen.

Referenser

"De mogna 'bären' äro icke obehagligt syrliga och skulle kunna användas till sylt o. d. om man ville göra sig besvär att samla dem..."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)