Åkerbär

Rubus arcticus L.

Svenska synonym: byttbär, vikon

Åkerbær Bjørnebær Mesimarja Arctic Bramble

Beskrivning. Åkerbär är en flerårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Den har en krypande jordstam med upprätta skott och den bildar inga revor. Stjälkarna saknar taggar och bladen är trefingrade. Åkerbär blommar i juni-juli med rosaröda blommor som sitter ensamma eller två till tre tillsammans. Blommorna de är enkönade men både hanliga och honliga blommor förekommer på samma planta. Frukterna är mörkt brunröda, mycket aromatiska och börjar mogna i augusti.
Åkerbärets trefingrade blad liknar stenbärets (R. saxatilis), men den senare har förgrenade revor, skott med små glesa taggar och små vita blommor. Stenbär och åkerbär bildar ibland hybrider där de förekommer tillsammans, hybriden kallas bäverbär (R. x castoreus) och har blekt rosa blommor och bildar revor. Åkerbär kan också korsa sig med hallon (R. idaeus).

Utbredning. Åkerbär har en nordöstlig utbredning och är vanligast i de norra landskapen. Den förekommer dock sällsynt ända ner i Östergötland. Den växer oftast på fuktig gräsmark, i diken och snår. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658 (Nordstedt 1920).

Användning. Åkerbärets frukter har en mycket aromatisk smak och används bland annat till sylt och likör. Redan Linné omtalar åkerbär som en stor delikatess i sin Flora Lapponica 1737.

Övrigt. Åkerbär är Norrbottens landskapsblomma.

Etymologi. Artnamnet arcticus kommer av latinets arctos (norden) och betyder nordlig, arktisk.

Referenser

"Jag skulle vara otacksam mot denna gifmilda växt, hvilken genom sina bärs vinsmakande saft så många gånger vederkvickte mig, då jag nästan försmäktade af hunger och strapatser, om jag ej på densamma lemnade en fullständig beskrifvning...
...Burgna personer i Norrland låta af bären bereda sylt, gelé, saft m. m., som dels förbrukas af dem själfva, dels sändes till vänner i Stockholm såsom de läckraste och raraste delikatesser; och i sanning intaga dessa bär främsta rummet bland alla i Sverige vildt växande."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)