Kanelros

Rosa majalis Herrm.

Vetenskapliga synonym: R. cinnamomea auct., R. pendulina auct., R. spinosissima auct.; R. majalis Herrm. var. foecundissima (Münchh.) Hyl. ('Foecundissima')
Svenska synonym: bukettros, fylld kanelros, fylldblommig kanelros, tornedalsros ('Foecundissima')

Kanelrose Maj-Rose Metsäruusu Zimt-Rose

Beskrivning. Kanelros är en vanligen småväxt buske som bildar underjordiska utlöpare och därför ofta växer i bestånd. Buskarna kan bli drygt en meter höga men är för det mesta lägre, ibland bara en halv meter. Stammarna har kanelbrun bark och är nedtill klädda med talrika, tätt sittande raka taggar. Bladen är mer eller mindre håriga på undersidan och har fem till sju, smalt elliptiska småblad. Kanelros blommar tidigt, ofta redan i maj i de sydliga landskapen. Blommorna har kala blomskaft och är omkring fem centimeter breda med mörkrosa kronblad, de sitter på blomskott som saknar eller har få taggar. Foderbladen är hela, utan sidoflikar. Nyponen är klotrunda och röda med framåtriktade foderblad. En ursprungligen odlad sort av kanelros med fyllda väldoftande blommor kallas bukettros ('Foecundissima').
Kanelros är ganska anonym till sitt utseende men känns lätt igen på stammarnas rödbruna bark med talrika nålformade taggar. Den sällsynta arten finnros (R. acicularis) skiljs främst genom att även blomskotten är klädda med nålformade taggar.

Utbredning. Kanelros är vanlig från Småland till Pite Lappmark, i Skåne och norra Lappland är den sällsynt. Den växer i något fuktig skogsmark, i skogsbryn, bäckstränder och liknande, ofta ganska skuggigt. Sorten bukettros ('Foecundissima') kan ofta påträffas kvarstående kring gamla torp. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet majalis kommer av latinets majus (maj) och syftar på att arten blommar tidigt.

Referenser

"Kanelrosen torde erhållit sitt namn åtminstone lika mycket af sina kanelbruna grenar, som af den något kanellika lukt, som blommorna utveckla under varma sommardagar. Den är en bland de täckare arterna och utmärkt bl. a. med sin temliga vekhet, sin nästan alltid svaga beväpning samt sina tidiga blommor och nypon."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)