Daggros

Rosa glauca Pourr.

Vetenskapliga synonym: R. ferruginea Vill., R. rubrifolia Vill.

Doggrose Kobber-Rose Punalehtiruusu Red-leaved Rose Bereifte Rose

Beskrivning. Daggros är en storväxt rikt, grenig buske med rödbrun stam som har svagt böjda taggar. Årsskotten är blådaggiga och tagglösa eller med mycket få taggar. Bladen är parbladiga med två eller tre par smalt elliptiska småblad som är matt blågrå med rödanlupna nerver och enkelsågad kant. På undersidan är småbladen blekare än på ovansidan. Stiplerna är smala. Daggros blommar i juli, blommorna är ganska små och sitter ensamma eller upp till fem tillsammans på kala blomskaft. De har långa, smala, hela foderblad utan flikar och mörkt rosa kronblad. Nyponen är rödbruna och runda med framåtriktade foderblad.
Daggros är lätt att känna igen på bladverkets blågrå och mer eller mindre rödanlupna färg och de relativt små mörkrosa blommorna. Arten kan knappast förväxlas med andra rosor (Rosa).

Utbredning. Daggros är en ursprungligen odlad och numera naturaliserad art som är ganska vanlig i södra Sverige. Den härstammar från Centraleuropa och påträffas i vägkanter, skogsbryn och på kulturmark. Första fynduppgift som förvildad är från Kullaberg i Skåne och publicerades av N. J. Scheutz år 1872 (Hylander 1971).

Etymologi. Artnamnet glauca kommer av latinets glaucus (blågrå) och syftar på bladverkets färg.

Referenser

"...en serdeles vacker art, som växer vild flerestädes i Södra Europa, är äfven funnen på Kullaberg i Skåne af Stud. P. Welander."

Ur Studier öfver de skandinaviska arterna af slägtet Rosa av N. J. Scheutz (1872)