Stenros
Rosa canina L.
Vetenskapliga synonym: R. nitidula Besser (ssp. canina), R. corymbifera Borkh., R. deseglisei Boreau, R. dumetorum Thuill. (ssp. dumetorum)
Svenska synonym: nyponros, törnros, vildros; kal stenros (ssp. canina), hårig stenros (ssp. dumetorum)
Steinnype
Glat Hunde-Rose (ssp. canina), Håret Hunde-Rose (ssp. dumetorum)
Koiranruusu
Dog-Rose
Hecken-Rose (ssp. canina), Busch-Rose (ssp. dumetorum)
|
|
Beskrivning. Stenros är en storväxt buske som kan bli upp till fyra
meter hög. Stammarna och grenarna är klädda med grova böjda taggar. Bladen är
parbladiga, oftast kala och saknar körtelhår. Stenros blommar i juni-juli,
blommorna är vita eller ljust rosa, med flikiga, nedböjda och snart avfallande
foderblad. Nyponen är ovala, kala och ganska hårda. De utskjutande
stiften är kala eller gleshåriga och bildar en ganska gles, bukettformig samling,
stiftkanalen är smal. Stenros är mångformig och delas i två
underarter, kal stenros (ssp. canina) med kal bladundersida och hårig stenros
(ssp. dumetorum (Thuill.) Parm.) med finhårig bladundersida.
Stenros kan lätt förväxlas med nyponros
(R. dumalis), den senare har dock mörkrosa blommor och mjukare
nypon, samt täthåriga stift som bildar ett tätt huvud och
dess stiftkanal är dessutom bredare.
Utbredning. Stenros är ganska vanlig i Sydsveriges kusttrakter,
från Skåne till Uppland, men är betydligt sällsyntare i inlandet. Den
växer i skogsbryn, backar och hagar, eller i igenväxande ängsmark.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men
arten är känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet canina kommer latinets canis (hund).
Namnet har använts som artepitet på fler olika växtarter och har också tolkats
på flera olika sätt, bland annat att det syftar på växtens, liksom hundens, mångformighet.
|
Familj: Rosaceae
Släkte: Rosa
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|