|
Beskrivning. Vejksel är en buske eller litet
träd som kan bli upp till tre meter högt och som kan
bilda rotskott. De unga kvistarna har längssprucken, doftande bark
och är veka, filthåriga och något klibbiga.
Bladen är fem till sex centimeter långa,
håriga på undersidan av nerverna men
kala och något glänsande på ovansidan. Bladskivan är
rund till brett äggformig och tvärt avrundad eller med något
hjärtlik bas, kanten är naggad eller trubbsågad med körtlar.
Vejksel blommar i maj med vita väldoftande blommor som är
drygt en centimeter breda, blommorna är långskaftade
och sitter flera tillsammans i korta kvastlika klasar.
Frukterna är runda, upp till en halv centimeter breda och tunnköttiga,
de är först mörkröda men blir slutligen svarta.
Vejksel känns igen på att blommorna sitter i korta och ganska
glesa kvastlika klasar.
Utbredning. Vejksel är sällsynt och
förekommer förvildad och naturaliserad i södra Sverige.
Den härstammar från Centraleuropa och växer oftast i
närheten av bebyggelse, men kan ibland ses växa i
naturliga miljöer, till exempel på kalkbergen på
Stora och Lilla Karlsö. På Stora karlsö planterades arten in på
1880-talet (Hylander 1971).
Första fynduppgift som förvildad är från
Skåne och publicerades år 1901 (Nordstedt 1920).
Användning. Vejksel odlas ibland som häckväxt
och används ibland också som grundstam för ympning av
surkörsbär (P. cerasus).
Etymologi. Artnamnet mahaleb kommer av
ett arabiskt ord som användes om vejksel år 1586 av Pierandrea Mattioli
(Lid 1994). Det svenska namnet vejksel är en
försvenskning av det tyska Weichsel.
|