Plommon

Prunus domestica L.

Vetenskapliga synonym: P. insititia L. (ssp. insititia)
Svenska synonym: plommonträd, sviskon (ssp. domestica), krikon, terson (ssp. insititia)

Plomme (ssp. domestica), Kreke (ssp. insititia) Blomme (ssp. domestica), Kræge (ssp. insititia) Luumupuu (ssp. domestica), Kriikunapuu (ssp. insititia) Wild Plum; Plum (ssp. domestica), Bullace, Damson (ssp. insititia) Pflaume, Zwetsche

Beskrivning. Plommon är ett ganska småväxt träd eller stor buske med eller utan tornar. Stammen har slät bark och kvistarna är kala eller håriga. Bladen är långskaftade och håriga med brett elliptisk bladskiva som har grova nerver och vasst sågad bladkant. Plommon blommar i maj med vita blommor som sitter ensamma eller parvis på finhåriga blomskaft. Blommorna är ganska stora med vita kronblad och gula ståndare. Frukten är saftig, gul, grön, rödaktig eller blåviolett och har en stor plattad sten med ett par vassa lister längs ena kanten. I Sverige finns två underarter vilka ibland betraktas som olika arter. Huvudunderarten, plommon (ssp. domestica), är vanligen trädformad och har kala eller gleshåriga kvistar utan tornar, större och något avlånga frukter som är gula, rödaktiga, gröna eller blåvioletta, med en sten som lätt släpper från fruktköttet. Underarten krikon (ssp. insititia (L.) Bonnier & Layens) har håriga, torniga kvistar och växer ofta som snåriga buskage. Krikon har dessutom mindre frukter än plommon, de är ganska runda och vanligen blåaktiga med en sten som sitter fast i fruktköttet. Hybrider mellan plommon eller krikon och slån (P. spinosa) kan ibland påträffas.
Plommon och krikon kan lätt förväxlas med körsbärsplommon (P. cerasifera), en art som ofta används som grundstam för ympning, men den senare skiljs genom kala tunnare blad med trubbigt sågad kant och något glänsande bladöversida, kala blomskaft och klotrund röd eller gul frukt med sur eller fadd smak. Utan blommor eller frukter kan plommon och krikon också förväxlas med vildapel (Malus sylvestris) som dock skiljs genom naggade eller trubbigt tandade bladkanter.

Utbredning. Plommon är ganska vanlig i södra Sverige. Huvudunderarten odlas ofta och påträffas därför förvildad eller kvarstående i bebyggda trakter. Underarten krikon (ssp. insititia) är i vissa trakter vanligare än huvudunderarten eftersom den ofta använts som grundstam på vilken förädlade plommonsorter ympats in. Då de mer känsliga plommonymparna dör lever ofta grundstammen kvar under lång tid. Första fynduppgift är från Kinnekulle i Västergötland och publicerades 1755. Krikon (ssp. insititia) uppgavs första gången från Torup i Halland år 1818. Både plommon och krikon är kända sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Övrigt. Plommon anses ha uppkommit i Kaukasus som en korsning mellan slån (P. spinosa) och körsbärsplommon (P. cerasifera). Den har sedan odlats och förädlats under mer än tusen år. Idag finns ett stort antal förädlade namnsorter av plommon, av vilka 'Reine Claude', 'Victoria', 'Czar', 'Experimentalfältets sviskon' hör till de mer välkända. En presentation av de svenska plommonsorterna och deras odlingshistoria finns i Anton Nilssons bok Våra päron-, plommon- och körsbärssorter som gavs ut av Nordiska Genbanken 1989.

Användning. Plommonodling är känd från svenska klosterträdgårdar sedan 1400-talet. Idag odlas plommon både kommersiellt och för privat bruk. Frukten äts färsk, eller kokas till kompott, sylt och marmelad, men kan även torkas.

Etymologi. Artnamnet domestica kommer av latinets domus (hus) och betyder inhemsk eller odlad.

Referenser