SötkörsbärPrunus avium L.
Vetenskapliga synonym: Cerasus avium (L.) Moench
| |
Beskrivning. Fågelbär är ett stort
träd med upp- eller utstående grenar, det är snabbväxande men blir
sällan över 100 år. Barken är
slät och grå och trädet skjuter sällan rotskott.
Bladen har grovt sågade kanter och på bladskaftet sitter
oftast en eller två rödaktiga körtlar (nektarier).
Sötkörsbär blommar i maj-juni, blommorna är vita och
sitter i fåblommiga flockar.
Blomflockarna utvecklas ur bladlösa knoppar som ofta har
Utbredning. Sötkörsbär förekommer från Skåne till Uppland, men är inte så vanlig. Den är troligen ursprunglig i södra delarna men förvildad efter odling i övriga områden. Den återfinns oftast i hagmarker och lundar. Första fynduppgift är från Kinnekulle i Västergötland och publicerades av Linné 1747 (Nordstedt 1920). Användning. Sötkörsbärets förädlade sorter, så kallade bigarråer, odlas ofta. Frukterna äts färska eller kan användas till saft och sylt. Etymologi. Artnamnet avium av latinets avis (fågel). Bigarrå är samlingsnamn för odlade sorter av sötkörsbär, som 'Annonay' och 'Allmän gulröd bigarrå'. |
Familj: Rosaceae Släkte: Prunus
"Fogelbärsträdet utvecklar icke riktigt sina
blad förr än dess egentliga blomning redan slutat,
förr än kronbladen, hvilkas hvithet behagligt bröt
sig mot den späda grönskan, lossnat och ligga
kringströdda på marken."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868) |
© Naturhistoriska riksmuseet 1997
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/prunu/prunavi.html
Senaste uppdatering: 8 november 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg