Nejlikrot

Geum urbanum L.

Svenska synonym: nejlikkummer, vanlig nejlikrot

Kratthumleblom Feber-Nellikerod Kyläkellukka Wood Avens Echte Nelkenwurz

Beskrivning. Nejlikrot är den vanligaste av våra gulblommiga nejlikrötter (Geum). Det är en flerårig, mjukt hårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög. Stjälken är upprätt och har parflikiga basalblad och treflikade eller trefingrade stjälkblad. Stiplerna är fliktandade och en till tre centimeter långa. Nejlikrot blommar från juni till augusti med ganska små, gula blommor som har har utbredda foder- och kronblad, kronbladen är vanligen bara en halv centimeter långa. Varje blomma får omkring sjuttio frukter. Frukterna är plattade och avlångt äggformade med lång krokuddig fruktnäbb, vilket är typiskt för alla arter i släktet.
Tre andra arter som förekommer sällsynt eller tillfälligt kan förväxlas med nejlikrot. Arterna rysk nejlikrot (G. aleppicum) och sträv nejlikrot (G. hispidum) är dock strävt och styvt håriga, och amerikansk nejlikrot (G. macrophyllum) kan skiljas genom sina stora blad, större blommor och fruktsamlingar med över tvåhundra frukter. Den femte arten i släktet, humleblomster (G. rivale), har brunröda hängande klocklika blommor, den kan korsa sig med nejlikrot.

Utbredning. Nejlikrot är vanlig i södra och mellersta Sverige. Den växer oftast nära bebyggelse, i parker och runt gårdar men förekommer också till exempel längs vägkanter och skogsbryn. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Jordstammen, Radix Caryophyllatæ, har använts som läkemedel, då den enligt Nyman (1868) är "lagom stärkande, tillika lifvande samt lindrigt svettalstrande och tjenlig särdeles i diarrhéer och dysenterier". De underjordiska delarna har en aromatisk doft och har också använts som ersättning för kryddnejlikor.

Etymologi. Artnamnet urbanum kommer av latinets urbs (stad) och betyder 'växer i städer'. Svenska namnet nejlikrot syftar på den väldoftande roten.

Referenser

"Nejlikkummern sällskapar gerna med Hvitplistern, Jordrevan o. a .d. Dess rotstock är nästan rosenröd (hvit och röd) inuti och, isynnerhet strax om våren, välluktande, nästan som kryddnejlikor, hvadan också växten vanligen kallas Nejlikrot."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)