Fragaria L.

Smultron

Beskrivning. Fleråriga örter, ofta med ovanjordiska utlöpare. Blad samlade i basal rosett, långskaftade, trefingrade. Småblad skaftade eller oskaftade, med kal eller hårig ovansida, tandade. Blommor i fåblommiga knippen. Foder med ytterfoder, foderblad fem. Kronblad fem, vita. Ståndare och stift talrika. Blomaxel vid fruktmognaden starkt uppsvälld, röd (skenfrukt). Frukt en nöt.
Kromosomtal: 2n=14 (backsmultron, smultron), varierande hos parksmultron.

Övrigt. Smultron-arternas skenfrukter är det vi i dagligt tal kallar smultron eller jordgubbar. Skenfrukten är den röda uppsvällda blomaxeln på vars yta det sitter talrika små nötter, som är de egentliga frukterna. På omogna exemplar kan man se stiften, ett från varje nöt. När nötterna är mogna släpper hela skenfrukten från sitt fäste, men hos en del arter kan skenfrukten vara hårt fastsittande.

Etymologi. Släktnamnet Fragaria kommer av latinets fraga (smultron), vilket kan härledas ur fragrans som betyder doftande, välluktande.

Släktet har tolv arter som hör hemma på norra halvklotet. I Sverige finns tre arter, smultron (F. vesca), backsmultron (F. viridis) och parksmultron (F. moschata), samt den odlade hybriden jordgubbe (F. x ananassa).
Flera arter ur andra släkten, och ibland andra familjer, har namn där ordet smultron ingår, till exempel smultronklöver (Trifolium fragiferum), trollsmultron (Potentilla rupestris), smultronfingerört (P. sterilis) och smultronmålla (Chenopodium capitatum). Skensmultron (Potentilla indica), som ibland odlas som krukväxt, hör inte heller till släktet smultron, men tillhör likväl familjen rosväxter (Rosaceae). Smultronträd (Arbutus unedo) är ett sydeuropeiskt träd som hör till familjen ljungväxter (Ericaeae).

Arter:
backsmultron (F. viridis)
parksmultron (F. moschata)
smultron (F. vesca)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning