Smultron

Fragaria vesca L.

Svenska synonym: skogssmultron; månadssmultron (var. semperflorens)

Markjordbær Skov-Jordbær Ahomansikka Villijarðarber Wild Strawberry Wald-Erdbeere

Beskrivning. Smultron är en flerårig ört som kan bli upp till två decimeter hög och som bildar långa ovanjordiska utlöpare eller revor. Bladen är trefingrade och småbladen är ovala med sågad kant. Smultron blommar från maj till juli. Blommorna är vita och tvåkönade. Blomstjälkarna är tilltryckt håriga. Smultronen är så kallade skenfrukter och mognar vanligen i juli-augusti. Skenfrukten lossnar lätt och består av en uppsvälld, köttig, oftast röd blomaxel och de egentliga frukterna är de små nötterna som sitter fästade på ytan.
De andra två arterna i släktet, parksmultron (F. moschata) och backsmultron (F. viridis), har stjälkar med utspärrad behåring, samt skenfrukter som är hårt fastsittande. Backsmultronblad och smultronblad är mycket lika men kan skiljas på att smultronbladets översta tand på det mellersta småbladet oftast är lite längre än de vid sidan om, medan backsmultronbladets översta tand är mindre än de andra. Hybrider mellan smultron och backsmultron kan förekomma där arterna växer tillsammans.

Utbredning. Smultron är vanlig i hela landet, utom i fjälltrakterna där den är mer sällsynt. Den växer oftast på ängar och i hagar, eller på hyggen och i skogsbryn. Första fynduppgift är redan från medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Smultronets skenfrukter äts färska och är enligt Nyman (1868) "såsom bekant, behagligt syrliga, både välluktande och välsmakande (aromatiska), de läckraste bland våra vanliga vilda 'bärsorter'. De äro också helsosamma, nemligen lösande, kylande och antiseptiska (endast undantagsvis och individuelt kunna de orsaka knip och nässelartadt utslag)". Späda blad utnyttjades förr som tesurrogat. Månadssmultron (var. semperflorens), som ofta odlas, är en varietet av smultron med längre blomningstid.

Etymologi. Artnamnet vesca kommer av latinets vescus som betyder ätbar eller njutbar. Svenska namnet smultron återfinns redan i de medeltida läkeböckerna. Namnet ingår också i andra växtnamn, som trollsmultron (Potentilla rupestris), smultronfingerört (P. sterilis), smultronklöver (Trifolium fragiferum) och smultronmålla (Chenopodium capitatum).

Referenser

"Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda
rödaste smultron i mjölk och vin
Eller ur sumpen en sprittande ruda,
eller från källan en vattenterrin?"

Ur Fredmans epistlar N:o 71 av Carl Michael Bellman (1790)