ParksmultronFragaria moschata Weston
Vetenskapliga synonym: F. elatior Ehrh., F. muricata Mill.
| |
|
Beskrivning. Parksmultron är en flerårig ört
som kan bli upp till tre decimeter hög och som ofta växer i stora bestånd.
Den har långa förgrenade jordstammar, de ovanjordiska utlöparna är korta eller långa,
men saknas ibland helt. Bladen är stora och trefingrade.
Parksmultron blommar i maj-juni med stora vita blommor. Blomstjälkarna är håriga med
utåt- eller nedåtriktade hår. Blommorna är enkönade och
arten är tvåbyggare, det vill säga att den har skilda han- och honplantor.
På platser där arten har förvildats i Sverige förekommer ofta bara ett slags plantor,
vilket gör att de mycket sällan sätter frukt. Skenfrukten saknar nötter
vid basen och är svår att lossa. Utbredning. Parksmultron förekommer från Skåne till Dalarna, men är inte så vanlig. Enstaka fynd finns ända upp i Västerbotten. Arten var i äldre tid vanlig i odling och man hittar den oftast i närheten av trädgårdar och parker. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920). Användning. Parksmultron var under 1700- och 1800-talet vanlig i odling men ersattes under slutet 1800-talet av jordgubbe (F. x ananassa), troligen på grund av den ofta dåliga fruktsättningen. Parksmultronets 'frukter' är också mindre än jordgubbarnas och har en lite säregen smak, vilket också kan ha bidragit till att man övergick till jordgubbsodling. Etymologi. Artnamnet moschata betyder myskdoftande och syftar på skenfruktens speciella smak. Namnet parksmultron skapades av Nils Hylander först år 1935, tidigare kallades arten jordgubbar, jordgubbs-ört eller trädgårdssmultron. Jordgubbe används numera som namn på hybriden F. x ananassa. |
Familj: Rosaceae Släkte: Fragaria |
© Naturhistoriska riksmuseet 1997
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/fraga/fragmos.html
Senaste uppdatering: 4 augusti 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg