Älggräs

Filipendula ulmaria (L.) Maxim.

Vetenskapliga synonym: Spiraea ulmaria L.
Svenska synonym: mjödört, älgört

Mjødurt Almindelig Mjødurt Mesiangervo Mjaðurt Meadowsweet Großes Mädesüß

Beskrivning. Älggräs är en storväxt ört som kan bli upp till en och en halv meter hög och som ofta växer i stora bestånd på fuktiga marker. Stjälken är upprätt och mångbladig. Bladen är parbladiga med små bladflikar mellan de fåtaliga småbladen, uddbladet är ofta stort och tre- eller femflikat och bladskaften är vackert rödfärgade. Småbladen är stora, veckade, tandade och oftast gråvita på undersidan. Älggräs blommar från juni till augusti med gräddvita, starkt doftande blommor som sitter i yviga samlingar. Blommorna har fem kronblad. Frukterna är kala och spiralvridna, de är luftfyllda vilket gör att de kan hålla sig flytande i vatten och öka chanserna till spridning.
Älggräsets blommor och blomställning liknar dem hos brudbröd (F. vulgaris), den senare är en mer lågväxt torrmarksväxt med nästan bladlös stjälk och mångpariga blad som sitter samlade i en basal rosett.

Utbredning. Älggräs är vanlig i hela landet, den växer på alla typer av fuktig mark. Första fynduppgift publicerades av Rudbeck i Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920).

Användning. Linné omtalar att man strör ut älggräs på golvet vid högtider, en sed som fortsätter långt in på 1800-talet, Nyman skriver år 1868 att "Numera användes växten nästan endast, men mycket allmänt, isynnerhet på landet midsommartiden och andra helgdagar, att för sin goda lukt och friska grönska strö på golfvet eller uppsätta på väggar o. d". Såväl blad som blommor har använts inom farmakologin bland annat som svettdrivade medel, den innehåller salicylsyra ett ämne som är smärtstillande och febernedsättande och som också återfinns hos viden (Salix). Förr användes den för att krydda öl och mjöd och man brukade då gnida in kärlen med älggräs för att ge drycken en god smak. Blommor eller blad kan också användas till örtte.

Etymologi. Artnamnet ulmaria kommer av Ulmus som är det latinska namnet på släktet almar, namnet betyder alm-liknande och syftar på småbladens form. Trots sitt svenska namn, älggräs, hör arten inte till familjen gräs (Poaceae) utan till familjen rosväxter (Rosaceae).

Referenser

"Lukten af denna växt är den allra mest intensiva. Till följe häraf är det i Sverige ett bruk bland bönderna att på helgdagar och vid gästabud strö friska blad af densamma på golfvet, på det att lukten däraf må fylla hela huset, och denna blir ofta så stark, att den knappt kan uthärdas. Om vintern däremot strör man på liknande sätt grankvistar på golfvet. Se där ett medel till beredande af trefnad i hemmet, som naturen själf bekostar!"

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)