Dryas L.

Fjällsippor

Beskrivning. Fleråriga, lågväxta, mattbildande halvbuskar. Blad grunt tandade, läderartade, mörkgröna; undersidan vitluden. Blommor stora, ensamma på decimeterlånga stjälkar. Foder utan ytterfoder, foderblad vanligen åtta. Kronblad åtta till tio, vita. Ståndare talrika, gula. Pistiller många. Fruktsamling vid mognaden huvudlik. Frukt en liten nöt med långt, hårigt spröt.
Kromosomtal: 2n=18.

Övrigt. Fjällsippan har givit namn åt vegetationstypen dryashed och det geologiska begreppet 'Dryastid' som varade från det att inlandsisen smält bort och de första växterna, som fjällsippa (D. octopetala), dvärgbjörk (Betula nana) och låga viden (Salix) invandrat, till dess klimatet förbättrades för ungefär 11.000 år sedan. Biologer och geografer hade länge misstänkt att norra Europa en gång varit istäckt, men först sedan A. G. Nathorst år 1870 funnit blad av fjällsippa och andra mer eller mindre arktiska växter i leravlagringar vid Alnarp i Skåne, kunde istidsteorin sägas vara vetenskapligt välgrundad.

Etymologi. Namnet Dryas fick släktet av Linné som i Flora Lapponica år 1737 skriver att bladen liknar ekens (Quercus robur) blad och att den därför uppkallats efter dryaderna som var gudomligheter som bodde i ekar.

Släktet har två arter varav en, fjällsippa (D. octopetala), förekommer i Sverige. Hybridfjällsippa (D. x suendermannii) odlas ibland som stenpartiväxt, den är en korsning mellan fjällsippa och den amerikanska arten D. drummondii.

Familj: Rosaceae

Art:
fjällsippa (D. octopetala)


I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning


"Jag har kallat denna växt Dryas efter dryaderna, de i ekar boende gudomligheterna, emedan bladen förete en viss likhet med eklöf."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/dryas/welcome.html
Senaste uppdatering: 10 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg