Spetshagtorn

Crataegus rhipidophylla Gand.

Vetenskapliga synonym: C. rosiformis Janka; C. calycina auct. ssp. curvisepala (Lindm.) Franco, C. curvisepala Lindm. (var. rhipidophylla), C. calycina auct., C. curvisepala Lindm. ssp. lindmanii (Hrabetova) Byatt, C. lindmanii Hrabetova, C. rosiformis Janka ssp. lindmanii (Hrabetova) K. I. Chr. (var. lindmanii)
Svenska synonym: korallhagtorn (var. lindmanii)

Begerhagtorn (var. rhipidophylla), Korallhagtorn (var. lindmanii) Koral-Hvidtjørn (var. rhipidophylla), Lindmans Hvidtjørn (var. lindmanii) Suippoliuskaorapihlaja

Beskrivning. Spetshagtorn är en stor tornig buske eller ett träd som kan bli upp till sex meter högt. Bladen är spetsigt treflikade och har vasst sågad bladkant, stiplerna är tydligt sågade. Spetshagtorn blommar i maj-juni med vita blommor som bara har ett stift. Frukterna har en sten. Spetshagtorn är variabel och delas i två varieteter, vilka ibland betraktas som underarter eller egna arter. Huvudvarieteten spetshagtorn (var. rhipidophylla) har ovala mörkröda frukter med tillbakaböjda, ganska korta, foderblad och den andra varieteten, korallhagtorn (var. lindmanii (Hrabetova) K. I. Chr.), har klarröda, cylindriska frukter med smala framåtriktade foderblad.
Spetshagtorn förväxlas lätt med den snarlika arten trubbhagtorn (C. monogyna), men den senare har helbräddad bladkant utom i spetsen av flikarna där den har ett fåtal tänder, samt helbräddade stipler. Den tredje arten, rundhagtorn (C. laevigata), skiljs genom rundflikiga blad och blommor med två stift.

Utbredning. Spetshagtorn är vanlig från Skåne till Uppland, men förekommer sparsamt till Värmland. Arten växer i skogsbryn och hagmarker. Varieteten korallhagtorn (var. lindmanii) är något ovanligare och har en mer sydlig utbredning. Första fynduppgift publicerades 1904 i Botaniska Notiser (Nordstedt 1920).

Användning. Se släktet hagtornar (Crataegus).

Etymologi. Artnamnet rhipidophylla kommer av grekiskans rhipis (solfjäder) och fyllon (blad).

Referenser