Luktsmåborre

Agrimonia procera Wallr.

Vetenskapliga synonym: A. odorata auct.
Svenska synonym: grov småborre

Kyståkermåne Vellugtende Agermåne Tuoksuverijuuri Fragrant Agrimony Großer Odermennig

Beskrivning. Luktsmåborre är en flerårig, mjukt hårig ört utan bladrosett. Stjälken är upprätt, upp till drygt en meter hög, och har långa raka hår. Bladen sitter strödda och är parbladiga med uddblad, mellan de avlånga, djupt sågtandade småbladen sitter ofta små bladflikar. De övre stjälkbladen är nästan lika stora som de nedre. Småbladen är gröna och körtelhåriga på undersidan. Luktsmåborre blommar i juli-augusti med små gula blommor som sitter i toppställda axlika klasar. Kronbladen är vanligen urnupna i spetsen. Fruktbägarna är stora, drygt en centimeter långa och breda, nedre delen är fårad till hälften medan den övre delen har långa kroktaggar av vilka de nedre är nedåtriktade.
Luktsmåborre är lik den vanliga arten småborre (A. eupatoria), den senare är vanligen något mindre, har övre stjälkblad som är betydligt mindre än de nedre, småblad med gråaktig hårig undersida, hela kronblad, samt mindre frukter med längre fåror och utåt- eller uppåtriktade nedre kroktaggar.

Utbredning. Luktsmåborre förekommer sällsynt i södra Sverige till Uppland, den är vanligast i kusttrakterna och saknas helt i flera landskap. Arten växer i ängsmark, skogsbryn och vägkanter. Första fynduppgift är från Bohuslän och publicerades av C. J. Lindeberg i Botaniska Notiser 1852 (Nordstedt 1920). Flera exemplar insamlade av Lindeberg i Bohuslän finns bevarade i Naturhistoriska riksmuseets samlingar, ett av dem kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet procera kommer av latinets procerus (reslig), vilket syftar på att arten ofta är högväxt.

Referenser

"Följande växter synas deremot blott tillhöra Bohuslän: Agrimonia odorata Miller (ny för Sverge. Finnes på Koön, Brännö, Hinsholmen etc. i Götheborgs skärgård)..."

Ur Växtgeografiska anteckningar öfver Bohuslän av C. J. Lindeberg (Botaniska Notiser 1852)