Småborre

Agrimonia eupatoria L.

Svenska synonym: vanlig småborre, åkermönja

Åkermåne Almindelig Agermåne Maarianverijuuri Agrimony Gewöhnlicher Odermennig

Småborre Beskrivning. Småborre är en flerårig, mjukt hårig ört med strödda blad, och som ibland även har en basal bladrosett. Stjälken är upprätt, upp till en meter hög, och har både långa raka hår och korta krusiga hår. Bladen är parbladiga med uddblad, ofta finns också små extra bladflikar mellan bladparen. De övre stjälkbladen är tydligt mindre än de nedre. Småbladen har grovt sågtandad kant och bladundersidan är gråaktig och hårig, men vanligen utan körtelhår. Småborre blommar i juli-augusti och de små gula blommorna sitter i toppställda axlika klasar. Kronbladen är vanligen hela. Fruktbägarna är längre än breda, upp till en centimeter långa, nedre delen är fårad till två tredjedelar medan den övre delen har långa kroktaggar. De nedre kroktaggarna är uppåt- eller utåtriktade.
Småborre Småborre liknar den sällsynta arten luktsmåborre (A. procera), men den senare är vanligen större och grövre, har ungefär likstora stjälkblad, småblad med grön undersida, urnupna kronblad, samt större fruktbägare med kortare fåror och nedåtriktade nedre kroktaggar.

Småborre

Utbredning. Småborre är ganska vanlig i södra Sverige upp till Uppland, men förekommer sällsynt upp till Hälsingland. Den växer i ängsmark, skogsbryn och vägkanter. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Småborre, frukter

Användning. Småborre har förr använts bland annat till te och gurgelvatten.

Etymologi. Artnamnet eupatoria lär, enligt Nyman (1868), "vara gifven efter konung Mithridates med tillnamnet Eupator". Namnet används också som vetenskapligt namn på släktet flocklar (Eupatorium).

Familj: Rosaceae
Släkte: Agrimonia

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Åkermönjan är rätt ståtlig med sina långa och raka blomax, hvilkas blomning räcker länge, ehuru hvar enskild blomma knappt varar mer än en dag. Hösten har samma verkan på Åkermönjan som på många andra Rosväxter. Dess blad rodna då och bli slutligen högröda. - Växten har en svagt aromatisk lukt och begagnades fordom till dekokt vid sårnader, till gurgelvatten, eller som thé mot utslag o. d. Isynnerhet blommorna sägas vara helsosamma som thé."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/agrim/agrieup.html
Senaste uppdatering: 16 november 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg