Getapel

Rhamnus cathartica L.

Svenska synonym: vägtorn

Geitved Vrietorn, Korsved Orapaatsama Buckthorn Echter Kreuzdorn

Beskrivning. Getapel är en lövfällande buske eller litet träd med torniga grenar, sågtandade ovala blad, små gulgröna fyrtaliga blommor och svarta stenfrukter. Grenarna är motsatta och deras spetsar är ofta omvandlade till vassa tornar. Vinterknopparna har mörka knoppfjäll. Bladen är lätta att känna igen på den sågtandade kanten och de tydligt bågböjda nerverna. Getapel är tvåbyggare och har han- och honblommor på olika träd. Den blommar i juni med gulgröna blommor som är fyrtaliga. Frukterna är runda och blir en knapp centimeter breda, de är först gröna men blir som mogna helt svarta med grönt fruktkött.
Till familjen brakvedsväxter (Rhamnaceae) hör också brakved (Frangula alnus) som skiljs genom hela blad, femtaliga vita blommor och grenar utan tornar. Andra storväxta buskar med svarta bär eller bärlika frukter är till exempel hägg (Prunus padus) och häggmisplar (Amelanchier), som hör till familjen rosväxter (Rosaceae), men dessa har alltid stora blommor och frukter samlade i klasar.

Utbredning. Getapel är ganska vanlig från Skåne till Uppland. Den växer på öppen torr mark, i backar och skogsbryn. Första fynduppgift är från 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Bär och bark har använts till färgning, de färgar gult eller rött. Av bären tillverkades förr också laxermedel och målarfärgen 'saftgrönt'. Veden är hård och seg, den lämpar sig bland annat för slöjdarbeten.

Etymologi. Artnamnet cathartica kommer av grekiskans kathairein (rena, rengöra) och syftar på artens egenskaper som läkeväxt. Namnet getapel kommer av att de inre delarna av barken är trådig som getragg och att bladen påminner om vildapelns (Malus sylvestris) blad.

Referenser

"Bären laxera, af dem tilredes mogne blandade med alun en grön färg för målare under namn av Saftgröna: barken färgar gult. Trädet gifwer sköna höga häckar: bären mogna i Octob. då de inneliggande kjärnor kunna sås."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets Kännedom av C. F. Hoffberg (1792)