BrakvedFrangula alnus Mill.
Vetenskapliga synonym: Rhamnus frangula L.
| |
Beskrivning. Brakved är en lövfällande
buske eller ibland litet träd med omvänt äggformade blad,
små vitgröna femtaliga blommor i knippen och svarta stenfrukter.
Grenarna är nästan motsatta, vinterknopparna saknar
knoppfjäll och är istället klädda med bruna hår.
Bladen sitter strödda eller motsatta och är hela med tydliga nerver.
Brakved blommar under hela sommaren med vitgröna, tvåkönade,
femtaliga blommor. Frukterna är runda och köttiga, de är först
gröna, senare röda och slutligen svartvioletta. Då brakved blommar
under lång tid så kan man ofta se buskar med såväl
blommor som frukter i olika utvecklingsstadier. Utbredning. Brakved är vanlig i nästan hela landet, utom i fjälltrakterna där den är sällsynt. Den växer på fuktig mark, i skogar, lundar och vid stränder. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920). Användning. Brakvedens bark, Cortex Frangulæ, användes förr som laxermedel. Till färgning kan man använda såväl bark som bär och blad. Barken ger gul eller brun färg, och blad och bär kan med olika behandlingar ge färger från violett till gult och grönt. Kol av brakvedens ved har förr använts till krutberedning. Etymologi. Artnamnet alnus är latinets namn på alar (Alnus) och syftar på likheten i bladform. Det svenska namnet brakved syftar, liksom dess latinska släktnamn Frangula, på den sköra, spröda veden och dess användning i kruttillverkning. |
Familj: Rhamnaceae Släkte: Frangula
"Brakwed w. i wåta beteshagar: barken är kraftigt
laxermedel i wattusot: äfwen i boskaps-förstoppning: färgar
ylle gult och bären grönt. Kålen br. til krutets tilwerkning,
spraka mycket: getter älska löfwen och kor få mycken mjölk
deraf: bien söka blommorne: grenarne tagas til band på träkannor."
Ur Anwisning til Wäxt-Rikets Kännedom av C. F. Hoffberg (1792)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1997
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rhamn/frang/franaln.html
Senaste uppdatering: 4 juni 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg