Thalictrum L.

Rutor

Beskrivning. Fleråriga, kala, vanligen storväxta örter. Stjälk upprätt, bladlös eller med strödda blad. Blad två till tre gånger parbladiga, småblad med naggad eller grovt och trubbigt tandad kant. Stipler hinnlika. Blommor små, samlade i vanligen rikblommiga och ofta yviga vippor eller klasar. Hylleblad fyra, oansenliga, tidigt avfallande. Ståndare talrika, med långa, ibland färgade ståndarsträngar, ståndarknappar långa, gula eller brunvioletta. Frukt en liten nöt.
Kromosomtal varierande.

Övrigt. Släktet skiljer sig från de andra ranunkelväxterna (Ranunculaceae) genom att hyllebladen är oansenliga och det istället är ståndarna som dominerar blomman.

Etymologi. Släktnamnet Thalictrum kommer av grekiskans thaliktron, vilket var ett växtnamn hos Dioskorides.

Släktet har 330 arter varav bara fem förekommer i Sverige. De två vanligaste arterna är ängsruta (T. flavum) och fjällruta (T. alpinum). Ett par av de inhemska arterna odlas också som prydnadsväxter, liksom den kinesiska arten violruta (T. delavayi).

Arter:
aklejruta (T. aquilegifolium)
backruta (T. simplex)
fjällruta (T. alpinum)
kustruta (T. minus)
ängsruta (T. flavum)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning