Backruta

Thalictrum simplex L.

Vetenskapliga synonym: T. rariflorum Fr., T. simplex L. var. boreale (F. Nyl.) Fr. (ssp. boreale), T. simplex L. ssp. bauhinii (Crantz) Tutin (ssp. tenuifolium)
Svenska synonym: vanlig backruta (ssp. simplex), nordruta, nordlig backruta (ssp. boreale), smalruta (ssp. tenuifolium)

Smalfrøstjerne Rank Frøstjerne Hoikkaängelmä Einfache Wiesenraute

Beskrivning. Backruta är en medelstor flerårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Stjälken är vanligen sparsamt grenig med upprätta grenar. Bladen är avlånga och sammansatta av småblad som är ganska smala och tydligt längre än breda. Backruta blommar i juni-juli, blommorna är lutande och sitter i en gles och ofta smal blomställning. Ståndarna är hängande och har ganska korta, vanligen violetta ståndarsträngar. Ståndarknapparna är gula, tjockare än strängen och har en kort uddspets. Backruta är en variabel art som i Sverige har tre underarter, vanlig backruta (ssp. simplex), nordruta (ssp. boreale (F. Nyl.) A. Löve & D. Löve) och smalruta (ssp. tenuifolium (Hartm.) Sterner). Underarten nordruta har glesare blomställning än huvudunderarten, samt bredare småblad med rundare bas. Smalruta har också gles blomställning men har mycket smala och spetsiga småblad med nedvikt kant. Nötterna är oskaftade eller mycket kort skaftade och har ett pillikt stift.
Backruta liknar ängsruta (T. flavum), men den senare har upprätta blommor och med upprätta ståndare som har vitgula ståndarsträngar. Vegetativt skiljs ängsruta genom bredare småblad men de är ofta svår att skilja utan blommor. Arten kustruta (T. minus) har breda trekantiga blad med småblad som är ungefär lika långa som breda.

Utbredning. Backruta växer på torr gräsmark, i ängar och vägkanter. Den är mindre allmän eller sällsynt med delvis olika utbredning för de tre underarterna. Huvudunderarten vanlig backruta (ssp. simplex) finns huvudsakligen i södra och mellersta Sverige, nordruta (ssp. boreale) finns på sandmark i Norrbotten och smalruta (ssp. tenuifolium) på alvarmark på Öland. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades 1744 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet simplex är latinets ord för enkel och syftar på den oftast smala blomställningen.

Referenser