|
Beskrivning. Ängsruta är en storväxt
flerårig ört med flerbladig upprätt stjälk som kan
bli omkring en meter hög. Bladen är upprepat parbladiga med
grovsågade småblad som har killik bas. Ängsruta blommar i
juli-augusti, blommorna är små, upprätta och sitter samlade i
kvastlika samlingar. Hyllet är oansenligt och blommorna domineras av
ståndarnas långa, upprätta, vitaktigt svavelgula
ståndarsträngar. Ståndarknapparna är gula,
bredare än strängarna och har trubbig spets. Nötterna är oskaftade eller
mycket kort skaftade, omkring två millimeter långa och har ett smalt stift.
Ängsruta liknar backruta (T. simplex),
men den senare har nickande blommor, hängande kortspetsade ståndare
med violetta strängar, samt frukter med pillikt stift. Backruta har
vanligen smalare småblad och mer ihopdragen blomställning, men
arterna är svåra att skilja när de inte blommar.
Utbredning. Ängsruta är vanlig från
Skåne till Gästrikland, men förekommer mindre allmänt
norrut till Torne Lappmark. Arten växer på fuktig mark,
på stränder, i diken, skogskärr och
fuktängar.
Första fynduppgift publicerades av Rudbeck år
1658 (Nordstedt 1920).
Användning. Ängsruta kan användas till
färgning och ger en gul färg.
Etymologi. Artnamnet flavum är latinets
ord för svavelgul och syftar på ståndarnas färg.
|
Familj: Ranunculaceae
Släkte: Thalictrum
Norden
Norra halvklotet
Färgväxt
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Jemtlänningen gör af färska bladen omslag,
och lindrar dermed Ländwärk, men om wäxten härwid werkar
annorlunda än såsom warmt omslag, känner man icke. Färska
örten, kokad med watten til et starkt såd, tjenar at färga Ylle,
som först är betadt i Alun och torrkadt, gult. Roten på samma
sätt handterad, skall gifwa mörkare gul färg."
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
|