Aklejruta

Thalictrum aquilegiifolium L.

Akeleiefrøstjerne Akeleje-Frøstjerne Lehtoängelmä French Meadow-rue Akeleiblättrige Wiesenraute

Beskrivning. Aklejruta är en storväxt, flerårig ört med upprätt flerbladig stjälk som kan bli drygt en meter hög. Bladen är stora och upprepat parbladiga med rundade småblad som har hinnlika stipelliknande bildningar vid basen. Bladen påminner mycket om aklejans (Aquilegia vulgaris), men är glesare och har något mindre småblad. Aklejruta blommar i juni-juli, blommorna sitter i yviga toppställda kvastlika samlingar. Hyllet är obetydligt och blommorna domineras av de långa, rosa till violetta ståndarsträngarna, vilka blir tjockare uppåt. Frukterna är skaftade och trekantiga med hinnlika vingkanter.
Aklejruta är den vackraste arten i släktet rutor (Thalictrum), med en blomställning som vid blomningen är yvig och vackert rosa. Då den blommar kan arten inte förväxlas med andra arter, men vegetativt skiljs den genom bladens större och bredare småblad med stipellika bihang.

Utbredning. Aklejruta är sällsynt och förekommer endast i Skåne, Blekinge och södra Småland. Arten lever på fuktiga ställen på mullrik jord i skogar, vid bäckar, i skogsbryn och liknande. Första fynduppgift är från Lund i Skåne och publicerades av Linné år 1737 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Aklejruta odlas ibland som prydnadsväxt och kan ibland påträffas förvildad utanför sitt egentliga utbredningsområde.

Etymologi. Artnamnet aquilegiifolium kommer av det vetenskapliga namnet på släktet aklejor, Aquilegia, samt latinets folium (blad). Namnet syftar på att bladen liknar aklejans (Aquilegia vulgaris) blad.

Referenser

"Växten utmärker sig både genom sitt vackra bladverk och sina lätta vippor med deras talrika, långa, violetta ståndarsträngar. Blommorna skola lukta nästan som fläderns."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)