Polarsmörblomma

Ranunculus sulphureus Sol.

Svenska synonym: polarranunkel

Polarsoleie Polar-Ranunkel Rikkileinikki

Beskrivning. Polarsmörblomma är en tämligen lågväxt, flerårig ört som kan bli drygt en decimeter hög. Stjälken är ogrenad, styvt upprätt och fåbladig. Stjälkbladen är oskaftade och består av smala flikar, basalbladen är skaftade, med grunt tredelad bladskiva och killik bas. Bladens undersida och bladskaftet är finhåriga. Polarsmörblomma blommar i juli med gula blommor som sitter ensamma eller få tillsammans. Blommorna har blekgula kronblad och brunhåriga tilltryckta foderblad. I frukt ser man att blombotten är klädd med korta bruna hår. Frukterna är plattade, med kort näbb.
Polarsmörblomma är mycket lik den allmänna arten fjällsmörblomma (R. nivalis), men den senare har kal blombotten, samt basalblad med hjärtlik bladbas och kala bladskaft.

Utbredning. Polarsmörblomma är mycket sällsynt och är endast funnen i Torne Lappmark i nordligaste Sverige. Den växer på våt torv- och sandmark på högfjäll, till exempel vid snölegor och bäckstränder. Första fynduppgift. Arten hittades i Sverige av Harry Smith sommaren 1925, fyndet publicerades dock först 1954 av Nils Hylander i Botaniska Notiser. Harry Smiths exemplar finns idag i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet sulphureus är latinets ord för svavelgul, namnet syftar på blommornas färg.

Familj: Ranunculaceae
Släkte: Ranunculus

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/ranuncula/ranun/ranusul.html
Senaste uppdatering: 3 mars 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg