|
Beskrivning. Dvärgranunkel är en mycket liten och
späd, flerårig ört som bara blir ett par centimeter hög.
Stjälken är brunhårig, uppstigande och saknar utlöpare.
Bladskivan är djupt treflikig, ofta med flikiga till tandade flikar,
bladbasen är hjärtlik. De nedre bladen är långskaftade medan
de övre är nästan oskaftade. Dvärgranunkel
blommar i juli-augusti med mycket små ljusgula blommor som sitter på
skaft från bladvecken. Blommorna har fem foderblad, fem kronblad och ganska
få ståndare, foderbladen är ofta något längre än
kronbladen. Frukten har ett mycket kort spröt. Efter blomningen tillväxer
blomskaften och blir slutligen ganska långa.
Dvärgranunkel kan förväxlas med jordranunkel
(R. hyperboreus), men den senare har kala, krypande eller flytande stjälkar,
skaftade blad med tvär till killik bas, samt blommor med tre foderblad och vanligen
tre kronblad och blomskaft som inte förlängs i frukt.
Utbredning. Dvärgranunkel är tämligen allmän i
fjälltrakterna. Den växer vanligen vid snölegor eller på annan
fuktig mark.
Första fynduppgift är från Lappland och publicerades
av Linné 1737 (Nordstedt 1920). Linné ansåg den då som
"en egendomlig varietet" av fjällsmörblomma
(R. nivalis), den beskrevs senare som egen art av Wahlenberg.
Etymologi. Artnamnet pygmaeus betyder dvärglik.
|
Familj: Ranunculaceae
Släkte: Ranunculus
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|