SvalörtRanunculus ficaria L.
Vetenskapliga synonym: Ficaria verna Hudson
| |
|
Beskrivning. Svalört skiljer sig från de andra
smörblommorna (Ranunculus) genom sina
hela blad och stora blommor med många kronblad. Den är flerårig,
en till två decimeter hög och bildar ofta stora bestånd. Stjälken
är mer eller mindre nedliggande. Bladen är rundat hjärtlika, kala och
lite köttiga, med naggad kant. Svalört blommar i april-maj. Blommorna är
omkring tre centimeter breda och har sju till tolv, gula, långsmala kronblad.
Framåt sommaren är ofta hela örten nervissnad. Utbredning. Svalört är vanlig i södra Sverige, upp till Uppland, norrut är den sällsynt. Den växer oftast på mullrik jord, i parker och lundar. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920). Användning. Bladen användes förr, i små mängder, bland grönkål och andra grönsaker om våren. De stora birötterna är som färska skarpa, men blir som äldre mildare. Kokade, torkade och malda kunde de användas till nödbröd. Etymologi. Artnamnet ficaria kommer av latinets ficus (fikon), namnet betyder fikonlik och syftar på artens klubbformade birötter (Odhner 1963). I de gamla örtaböckerna kallades arten Chelidonium minus och dess nuvarande namn svalört användes förr på skelört (Chelidonium majus) som hör till familjen vallmoväxter (Papaveraceae). |
Familj: Ranunculaceae Släkte: Ranunculus
"Korskål. w. i kål-land och täppor: blommar
första wårdag med
Wåfferdags-lök
och
Hästhofs-örten:
nyttjas då med andre kryddor til grönkål: beröms at
färsk stött med ister lägga på blind gyllenådren
och tillika intaga dess saft i wassla, som derjemte är god i skjörbjugg.
I trädgårdar förqwäfwer den kringstående örter;
är ej så skarp, som de andre
Ranunculi;
kallas på Apoth. Chelidon. minus. men brukas där nu ej mer."
Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1997
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/ranuncula/ranun/ranufic.html
Senaste uppdatering: 10 december 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg