Smörblomma

Ranunculus acris L.

Vetenskapliga synonym: R. acris L. ssp. boreanus (Jord.) Syme (ssp. acris), R. glabriusculus Rupr. (ssp. borealis), R. stevenii auct. (ssp. friesianus), R. acris L. var. pumilus Wahlenb. (ssp. borealis)
Svenska synonym: solöga; vanlig smörblomma (ssp. acris), parksmörblomma, parksolöga (ssp. friesianus), nordsmörblomma, nordsolöga (ssp. borealis), liten smörblomma, fjällranunkel, fjällsolöga (ssp. pumilus)

Engsoleie Bidende Ranunkel Niittyleinikki Brennisoley Meadow Buttercup Scharfer Hahnenfuß

Beskrivning. Smörblomma är en upprätt, oftast ganska högväxt, flerårig ört med jordstam. Bladen är kala eller håriga samt djupt och upprepat handflikiga i tre till fem flikar, men utan skaftad mittflik som hos revsmörblomma (R. repens). Stjälkbladen är smala och fåflikiga. Smörblomma blommar från juni till september med ganska stora gula blommor som sitter i yviga toppställda samlingar. Blomskaften är trinda och blommans foderblad ligger an mot kronbladen. Smörblomma är variabel och flera mer eller mindre välavgränsade underarter urskiljs. Huvudunderarten vanlig smörblomma (ssp. acris) har lång jordstam, mångblommiga stjälkar och blad med spetsiga flikar. Underarten nordsmörblomma (ssp. borealis (Regel) Nyman) liknar huvudunderarten men har kort jordstam, glest långhåriga stjälkar och bredare, trubbiga bladflikar. Liten smörblomma (ssp. pumilus (Wahlenb.) A. Löve & D. Löve) är lågväxt, ofta enblommig, med små och trubbigt treflikade blad och parksmörblomma (ssp. friesianus (Jord.) Syme) har en krypande jordstam och mjuka, undertill silverludna blad.
Smörblomma liknar mest backsmörblomma (R. polyanthemos), men den senare har mer finflikiga blad, större blommor och utspärrat styvhåriga stjälkar och bladskaft.

Utbredning. Smörblomma är vanlig i hela landet, ända upp i fjällen. Den växer på frisk eller gärna fuktig mark, som fuktängar, stränder, hagar, fäbodvallar och öppna skogar, men även på fjällhedar. Utbredningen för de olika underarterna är otillräckligt studerad, underarten parksmörblomma (ssp. friesianus) är dock inkommen med utländskt gräsfrö och förekommer sällsynt i parker i Sydsverige. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Smörblommor behåller sin gula färg vid torkning och lämpar sig därför väl som eterneller.

Övrigt. Underarten parksmörblomma (ssp. friesianus) är fridlyst.
Smörblommor smakar skarpt och äts inte av nötboskap varför de ofta står ensamma kvar i betade ängar.

Etymologi. Artnamnet acris kommer av latinets acer (skarp) och syftar på smaken. Underarten liten smörblomma (ssp. pumilus) har ibland kallats fjällranunkel, ett namn som också använts på arten fjällsmörblomma (R. nivalis).

Referenser