Akleja

Aquilegia vulgaris L.

Svenska synonym: ackleja, akvileja

Akeleie Almindelig Akeleje Lehtoakileija Columbine Gewöhnliche Akelei

Beskrivning. Akleja är en flerårig, vanligen kal ört med två eller tre gånger pardelade blad och ofta blåvioletta blommor. Stjälken är upprätt, upp till åtta decimeter hög, och vanligen grenig upptill. De strödda, sammansatta bladen har rundade småblad, de nedre är långskaftade och de övre är kort- eller oskaftade. Småbladen är rundade. Akleja blommar i juni-juli med vanligen blåvioletta blommor, men rosa, vita eller tvåfärgade blommor kan förekomma. Blommorna är hängande och sitter ensamma eller i knippen. Alla hylleblad är kronbladslika men de fem inre har korta, krökta sporrar. Frukten består av vanligen fem, mångfröiga baljkapslar. Fröna är blanka. Odlade sorter är mycket variabla i färg och ibland påträffas också blommor utan sporrar.
Akleja kan då den blommar inte förväxlas med andra arter, men i bladverket är den mycket lik arten aklejruta (Thalictrum aquilegiifolium).

Utbredning. Akleja förekommer sparsamt i nästan hela landet. Den är ofta förvildad och det är osäkert om arten är ursprunglig i Sverige. Första fynduppgift är från Hälsingborg, Skåne och publicerades av Leche år 1744. Arten var dock känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Akleja odlas ofta som prydnadsväxt och flera namnsorter förekommer i handeln. Förr användes den bland annat mot skabb, men i äldre litteratur uppges den vara giftig i större doser.

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig. Det svenska namnet akleja är en förvrängning av det vetenskapliga namnet på släktet aklejor, Aquilegia.

Referenser

"Hos den odlade växten omvexla blommorna mycket: purpurröda, violetta, blekröda, hvita, stundom utan sporrar och dubbla.
Acklejans örtstånd är snarare något beskt än skarpt, men fröen lära vara drastiska; de ha brukats mot skabb och onda sår hos barn."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)