|
Beskrivning. Trolldruva är en flerårig ört som
kan bli upp till sju decimeter hög. Stjälken är ogrenad och har strödda,
mörkgröna, flera gånger pardelade blad med
sågade småblad. Bladen är stora, nästan vågrätt utbredda
och vanligen tre gånger pardelade. Trolldruva blommar i maj-juni med vita
blommor som sitter samlade i korta, täta, toppställda klasar. Blommorna
har fyra foderblad och fyra vita kronblad som faller av tidigt. Frukten är ett
slutligen svart och glänsande, lite avlångt bär.
Trolldruva är mycket lik den sällsynta arten
röd trolldruva (A. erythrocarpa),
den senare har dock röda bär och vanligen något ljusare blad.
Sällsynt förekommer hybrider mellan de båda arterna.
Utbredning. Trolldruva förekommer i nästan hela landet och
den är ganska vanlig utom i fjälltrakterna och de allra
nordligaste delarna av landet. Den växer i lundar och örtrika granskogar,
vanligen på kalk- och mullrik mark.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet
(Nordstedt 1920).
Användning. Enligt Hoffberg (1792) kunde man tillverka svart
bläck av bärsaften och alun och han skriver vidare att roten "tilredd som gröt
lagd på körtel-hårdheter, säges fördela dem: stark soppa af
smått skurne rötter, fördrifwer wägg-ohyra".
Etymologi. Artnamnet spicata kommer av latinets
spica (ax) och betyder 'med ax', vilket syftar på den axlika
blomställningen.
|
Familj: Ranunculaceae
Släkte: Actaea
Norden
Norra halvklotet
Giftig
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Genom sitt vackra och ansenliga bladverk och sina svarta,
glänsande bär pryder Paddörten de ensliga ställen, der den
merendels bosätter sig. Dess blommor lukta nästan som
fläder och
hela örten luktar något äckligt, men tycks behaga paddor och grodor,
åt hvilka dess blad lemna skydd och skugga, hvadan namnet."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)
|