Bunge

Samolus valerandi L.

Strandsamel Samel Suolapunka Brookweed Salzbunge

Beskrivning. Bunge är en flerårig, kal ört som har en särpräglad ljusgrön färg. Stjälken blir två till tre decimeter hög. De matt ljusgröna bladen sitter dels strödda på stjälken och dels samlade i en basal bladrosett, bladen har ett kort skaft och spatelformad bladskiva. Bunge blommar i juli-augusti. Blommorna sitter i en utdragen gles klase, de har korta skaft vilka ofta har små högblad. Kronan är klocklik, vit med runda flikar och är något längre än fodret. Kapseln är klotrund, omsluten av fodret och har små svarta frön.
Bunge liknar något en vitblommig förgätmigej (Myosotis). De senare, som hör till familjen strävbladiga växter (Boraginaceae), har dock alltid håriga stjälkar och blad, samt en frukt som består av fyra nötartade delfrukter.

Utbredning. Bunge är ganska sällsynt och förekommer nästan uteslutande på kalkrika stränder vid Östersjön, men även i västra Skåne. Den växer på skyddade ställen där fina sediment ansamlas, ofta på sådana platser där vattenståndet skiftar, varför den ofta påträffas växande under vatten. Första fynduppgift är från Uppland 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet valerandi hedrar fransmannen Dourez Valerand som levde under 1500-talet.

Referenser

"Wäxer sparsamt på hafstranden i Roslagen, i Blekingen wid Norrja o. s w.
Örten ätes af Koen, Fåret och Geten. Den är annars icke bekant för någon annan hushållsnytta, än at dess blad kunna nyttjas i grön Sallat."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)